Sodom meet Gomorrah

Drömjag fnittrade fortfarande när jag vaknade, fast själv var jag tvungen att slå upp bibelot.
*I själva verket betyder bibelot litet prydnadsföremål eller ibland miniatyrbok.
Jaa, vad har Miss Gillette haft för sig en dag, en eftermiddag, en kväll som denna? Sprungit i trappor och bytt plats på saker, det är vad jag har gjort. Nu är det stjärnor i alla upptänkliga färger och modifjonger precis överallt utom vid min dator där jag jämt drar mig för att byta fönsterbelysning eftersom min arbetsstol är hjulförsedd. Men annars så! Sovrummet har i vanlig ordning förvandlats till lyxbudoar och blivit sådär oförskämt vulgomysig att jag gladeligen skulle kunna ligga där ända till tjugondag Knut.
Kändisar jag kände igen idag: Håkan Hagegård, Marc Broos, Torgny Karnstedt och så min kompis* Kalotten Berg förstås. Hur många kändisar jag inte kände igen törs jag inte gissa, men de torde gå att ange med ett tvåsiffrigt tal.
På väg hem från gotlandsrussens ö släpade jag med min stackars familj (som K-B Jonsson säger) på Östasiatiska museets terrakottaarméutställning. Jag hade skyhöga förväntningar på utställningen, förväntningar som underblåstes ytterligare av det saftiga biljettpriset (150 bupp) och det faktum att man var tvungen att köpa biljett till ett visst klockslag eftersom besökarantalet per tidsenhet var begränsat. Jag har förstås läst massor om terrakottaarmén och såg fram mot att få se åtminstone en litet kompani av den. Så här ser utställningsaffischen ut:
Nu när sjövägarna inte längre är lättast och säkrast att färdas på, och när ett stort vatten inte har en sammanhållande utan en avskiljande verkan på landområden, är det ett under att Gotland fortfarande ingår i det enade konungariket Sverige. (Förresten – nu när det är så hippt med förkortningar skulle vi väl kunna kalla riket för FL, Förenta landskapen?) Det är krångligare och mer tidskrävande att ta sig till gutarnas ö än till Gran Canaria eller Genève, åtminstone för oss som inte är bosatta vid färjeläget; det är ingen resa man företar över en helg om man vill hinna tillbringa mer än en halv dag på själva resmålet.
Miss Gillette har orerat i mesta laget de senaste dagarna och kommer som så ofta sättande med en drös bilder som plåster på skavet i sina k. läsares öron. Att vi undfägnades med en strålande vinterdag passade utmärkt för en provpromenad tillsammans med kameran och nya filtret "carousel" som gör det uppenbara till gåtor och det självklara till mysterier.
Hotelldröm inatt, sällsynt nog fannisk. De flesta av mina k. läsare kan med fördel hoppa över den här bloggposten, men jag måste ha drömmen på pränt; den var så udda och innehöll så många intressanta element.
(Uppdaterad mot slutet)
De k. läsare som orkade igenom hela gårdagens post härstädes tänkte kanske värst vilken räkmackevardag en översättare har, då – ledigt när det passar, inte många strån i kors. Så är det förstås inte för det mesta: mitt höstlov föregicks av en stresstopp som sträckte sig långt över det vanliga, med både ett jättebesvärligt spel och en jättebesvärlig bok som skulle in vid november månads ingång*. Jag drömde frustrerade mardrömmar om prylar jag inte förmådde hitta eller få med mig när jag forslades runt mellan platser jag inte kände igen och letade efter mänskor som gång på gång försvann, hur noga jag än planerade och hur många kol jag än la på.
Och rätt vad det är finns ingen hejd på allt som vill ut och lufta sig här. Små saker har slagit sig samman och dunkat pluggen ur en tunna. Små känslor, aningar och förnimmelser har grupperat sig så att mönster och motiv framträtt, ungefär som en vid flagguppvisning under ett nordkoreanskt festspel.