din sommarblomstring är sin kos

Igår: säsongens första snö. Jag hade hängt ut lakan till tork och en ylletunika till självrengöring i den styva nordan som låg på. Framåt lunch var luften prickig av finkornig vit frigolit. Lakanen var torrblåsta; torra var snösmulorna jag skakade av dem.


Efter middan föreslog jag att vi skulle ge oss ut och busa i snön. Ja! ropte Julflickan (som såhär års ideligen säger sig längta till sommaren) men Lillis ville inte lämna sina skymningssagor fast sa att det gick bra att alla vi andra gick ut. Så Julflickan fick ha mammpappa för sig själv och leka storlekar och fotografera: hon (i sin mammas gamla rävpälsmössa) med sin lilla röda kamera, jag med vår stora svarta. Vi jämförde foton och kastade snöpingisbollar och Lillis fick snö i en kopp att äta med sked: ren och vit glesbygdssnö. Ja det var en fin kväll.


Idag är gräset skäckigt men asfalten bar. Det är som det ska.

though your nose gets a chilling

Men så mycket snö blir det inte att det driver in under trädtronorna.
Här syns vårt enkla hybble i skogens brus.*

Äh jag är faktiskt tvungen att dokumentera det: säsongens första snö. Barna blir som hästar med frostvittring, bockar och brallar och tycker plötsligt att fuskolle och regnbyxor går för sig, för att inte tala om en splajdans ny overall. Vi vuxna räddar senfärdigt in pelargonerna. Varför kan man fråga sig: frosten och kylan de borde fått slippa inföll ju redan för längesen. Nu är det tvärtom milt, men bara för att det kommit lite vitt på dem får man ändan ur vagnen. Förmodligen är det inte lönt att spekulera i denna bakvända psykologi, utan acceptera att det äntligen är gjort.

Korvarna, påbyltade som stoppade korvar.

Trehjulingen som trampades av barnas mor under antik tid stod
och grät: "Är detta tacken?"

*Neeej, det är ju lekerstuga! Gick ni på den lätte!