I'll take you, registrate you

Jag får leva på tu man hand med den rekondade bilen i knappt ett dygn. Den luktar nybil inuti, och utanpå är den len. Nu menar jag inte ren och blank sådär som bilar blir när man tvättat dem fina: nej, lacken är mjuk som hyste den ömma minnen av ett kärleksmöte med ett sämskskinn. När jag stryker med handen över den kommer jag liksom inte ända fram: det yttersta lagret är fluffigt, sinnligt.

Ja jag älskar verkligen den här bilen, trots att det inte på minsta vis avspeglar sig i mina omsorger om den.

Och ändå är det bara en helt vanlig barnfamiljskombi.

När jag körde den upp från kuststaden hade den dock inte blivit städad invändigt på två år, sen vi köpte den. Tiden jag har förslår med ett nödrop till utvändig tvätt, och det på tok för sällan. Innan vi hade barn! säger jag upprepade gånger till rekondmannen. Men det var ju längesen, i ett annat liv, och i andra bilar. Nu har jag funnit mig till rätta med att sitta i drivor av halvsmält och intorkad choklad, mumifierade och sen länge stinkfria barnspyor, smulande papper, avbrutna kritor, böcker med skoavtryck på. Prestandan påverkas trots allt inte av sånt.

Och jag njuter av att vara på svenska vägar igen: de danska är obegripligt små och smala, liksom utförda i skala 1:0,7, och på trafiken som helhet märks faktiskt skillnaden i nationalitet. Här hemma kör nästan alla lite lagom för fort vilket skapar en jämn trafikrytm, medan danska bilister antingen blåser på som om dronningen otåligt stod och väntade på att få dubba dem till riddare av Dannebrogen, eller också tycks anse att det ju är en väldigt fin och avlång gratis parkeringsplats, det här.

De här små tingen fann rekondmannen men inte jag. Sättet han
ordnade dem på slog an nånting hos mig. Babbas – ni vet den där
björnen med blå brallor – har för övrigt befordrats till Basse i
Lille Georges mun. Vi hoppas att hennes talapparat också snart
medger att hon kallar braller för nåt annat än balle.

Jag hinner hem trekvart före kören och har således en halvtimme på mig att ställa om inför den. Alla tillgängliga minuter utom fyra ägnas åt packningsröjning och kort trädgårdsrond. Jag hinner i tid, men jag är okammad och barfota och för en gångs skull kaffelös. Zonkad, men väldigt glad.