got nothing else to do

Jag ser ut att bli bönhörd: mitt önskeväder för dagen var sol och vackert men såpass svalt att man inte har lust att tramsa omkring utomhus och dona i trädgården eller – bort det – bara slappa. Ett och ett halv dygn ska räcka till … ska räcka till …

Detta var höjden av lyx i min legolåda när jag var liten.
Mer avancerade delar fanns liksom inte. Dessa är tre decimeter höga.
Är det förresten nån som kan gissa var jag har varit nyligen?

när jag går igenom den lista jag inte vågat sätta på pränt belöper sig tidsåtgången till en och en halv månad, minst. Bara att lasta ur bilen och plocka ur alla böcker uddastrumpor solhattar söndriga solbrillor ryggsäckar oläsbara papper tidningar lekbestick fina stenar cedefodral med och utan innehåll ej länge definierbara tingestar ur bilen tog fyra timmar och sen var gårdagskvällen efter kören redan natt och väl det. Klockan åtta idag hängde jag första maskinen tvätt efter att ha lämnat bilen till rekondmannen: då hade jag varit uppe i halvannan timme och både duschat, ätit en första trevande frukost samt läst de sista blogganteckningarna som RSS-läsaren hade haft godheten att hämta.

Det primära – primäraste – är ändå att jobba. Men jag vill trots allt att det ska märkas på nåt sätt att jag varit hemma ensam och donat. Putsa åtminstone ett par fönster kanske? Städa lite – kanske primalrengöra nåt badrum?

Jäklar. Nu värmer solen på alldeles för mycket för att det ska vara bra för disciplin arbetsmoral och lutherhet. Nästa om- eller tillbyggnadsprojekt får bli ett fönsterlöst, ljudisolerat arbetsrum åt mig.