l'ami parfait d'une telle amie

Jobbar. Nej, det var ljug: idag researchar jag Rilke för att kunna skriva ihop nånting som kanske, i bästa fall, belyser texterna ur Les chansons des roses som vi ska sjunga inför publik om futtiga elva dar. Som vanligt känner oceanerna av förbluffande fakta inga gränser. Jag msn:ar maken:

har du läst a rose for ecclesiastes av zelazny?
tror inte det
huvudpersonen i den citerar en rilkedikt
det var som tusan
det är väl en novell?
ja, det ser jag nu

Tjugo sekunder senare kommer maken uppför trappan med Roger Zelaznys novellsamling The doors of his face, the lamps of his mouth and other stories. Han har slagit upp volymen på sidan 87, där novellen i fråga börjar. Den ska bli lektyr till kvällen, har jag tänkt.

Men det hade jag inte tänkt för bara en liten stund sen. Inte alls. För en liten stund sen var jag helt inne på att läsa nånting av Rilke, kanske Malte Laurids Brigge som Man Thursday säger är riktigt njutbar. Och definitivt Riding with Rilke: reflections on motorcycles and books av Ted Bishop.

Apropå Malte Laurids Brigge kan jag inte låta bli att undra om Morten Lauridsen, som tonsatt Rilkes rosendikter, har känt sig lite extra befryndad med Rilke på grund av det där Laurids/Lauridsen, och den gemensamma danskheten som inte är helylledansk hos nån av dem. Skakigare samband än så har folk tagit fasta på. Mark Chapman, till exempel, som sköt John Lennon eftersom han ansåg sig på nåt sätt vara en inkarnation av huvudpersonen i Räddaren i nöden, han såg också samband som kanske och kanske inte fanns där. Om han läste nånting annat av samma författare vet jag inte; Salinger tillhör i alla fall det icke oansenliga gäng författare som citerat Rilke i sina verk. Antagligen skulle det gå att googla reda på svaret på denna min undran, men det törs jag inte börja med av oro för vad som då kommer att hamna på min läslista – och av oro för vilka nya spörsmål som väcks och som jag prompt vill ha svar på och som kommer att leda mig långt bort i tok från det spår jag var inne på från början och –

men vänta förresten: vilket spår var nu det då? Jag skulle blogga, fast det var om nåt helt annat; det ämnet får jag spara till en annan dag –

Och sådär fortgår hela livet: som utvikningar till bisatser till sidospår inom parenteser i fotnoter i övers. anm., och det ska väl en sjusärdeles målinriktad jävel till för att ta sig fram till ursprungsdestinationen någorlunda rakt. Ja: för att över huvud taget ha en destination. Ni som har det: jag beundrar er! Men å andra sidan: Den som inte har ett mål kan hitta vad som helst.*

Vilket väl bevisas av denna blogganteckning.

*Egentligen gillar jag inte citat, men detta har jag inte kunnat motstå eftersom det tycks vilja bekräfta mitt slingriga slängiga krängande krumbuktande sätt att bedriva livet.