I'd pretend that I was a billboard

Igår: en afton ute på den pöschkans centralorten med Syster Jane. Efterlängtat. Skönt. Bra. Fy vad dålig jag har blivit på att dricka. Eller det kanske snarare är ett plus. Man är ju billig i drift gubevars, och förresten var det inte fyllan som var syftet med kvällen även om Syster Jane hade sin fylletelefon med sig. Syftet var hon och jag och det som rörde sig inom oss, och då gjorde det inget att centralortens nöjesliv mest tycktes hämtat ur en dystopi där alla krogar dött av elakartat festgästbortfall och där de ännu öl- och sällskapstörstande pilade förskrämda längs husväggarna på de öde gatorna.

Taxin körde vilse, kanske i längtan efter små spänstiga skogsmaskiner. Syster Janes läppglans glänste och smakade smaskens.

Idag: diverse blombuketter i fönstren.