Tired of that old routine

"Det är väl ingen idé att jag står här och glor?" sa jag till däckmannen. Jag skulle på fler ärenden efteråt så jag ville inte lorta ner mig alltför mycket, annars är jag ju inte den som rynkar på näsan åt att lyfta skitiga däck i och ur skuffen.
"Tjaa", sa däckmannen, "du kanske lär dig nåt. Eller också inte."

Eftersom just den här däckmannen har en allvarsam rarhet som inte tillverkas längre they don't make 'em like they used to hängde jag kvar och småpratade. Min blick fastnade på mönstret i de nästan nya vinterdäcken och jag tyckte att det var märkligt att det mönsterband som löpte i mitten var ungefär två millimeter lägre än de bredare banden på ömse sidor. Om ett däck slits i mitten beror det som alla vet på att man haft för högt ringtryck, men i så fall blir det en avfasad slityta – mest nötning i mitten och så allt mindre utåt sidorna. Här var emellertid det smala mönsterbandet i mitten lägre på samma sätt som ett trappsteg är lägre än nästa. Jag frågade däckmannen. Som sa:

"Ja, jag såg att de var slitna i mitten. Du har kört med för lågt ringtryck. Då slits däcken på mitten. Och när man har för mycket luft i däcken slits det på kanterna."

Jag tänkte: Om jag står kvar här kanske du kan lära dig nåt. Eller också inte. Men däckmannen, som är så snäll och gullig att jag tänker kalla honom för min däckman hädanefter keeps you coming back for more är så sällsynt vänlig och välvillig att jag inte nändes säga emot. Så jag höll tand för tunga. Kvinnan tige i gummiverkstan! Det räcker att min däckman kan sätta på rätt däck på rätt sätt, och det vet jag sen förut att han kan. Ringtrycket kan jag kolla själv. Och har jag frågor kan jag alltid ringa till Däcksbranschens informationsråd. Häpp.