Staat er een man op dit huis?

Lille George krasslig igår. För första gången sen hon var nyfödd låg hon stilla i säkert fem minuter på skötbordet så att jag för en gångs skull slapp jaga henne med hudkräm blöja pyjamas tandborste. Hon drog en handduk över sig och bara låg där, och när jag sa att vi skulle gå och lägga oss i sängen skakade hon på huvudet. Jo, stora sängen, sa jag, och då invände hon inte.

Nee, er staaten twee mannen op.

Hon vaknade efter sex–sju timmars tung sömn; då bar jag ner henne för att sova natten ut intill henne. Het som en nygräddad semmelbulle var hon och rosslig i halsen. När hon väl somnat om sov hon länge och kom sen knallande uppför trappan, god och glad med en grön boll i handen. Då satt hantverkarna där och käkade sin frukost. Både spännande och lite läskigt var ju det. Byggarna lägger om taket på vårt uthus: ett vansinnesprojekt som maken och jag har gett oss in i på ett sätt som kan förleda en att tro att vi inte är medvetna om att vi inom de närmsta fem åren måste lägga nytt tak på själva boningshuset, revetera fasaden och bygga om balkongen, helrenovera badrummet på övervåningen och, i samband med det, genomföra stambyte på badrumssidan. Men men: han man förglott sig på Ernst så har man. Kan alla mänskor i hans program förvandla sina gamla lador till urtrendiga livsstilsrum så ska väl vi kunna få till ett allrum med fet braskamin på vår uthusvind!

Även Julflickan, som egentligen ville gå till dagis, blev hemma idag. Hon gör inget väsen av sig men än nog sjukare än sin lillasyster, för hon kommer inte ens ur sängen. Det är kanske andra eller tredje gången under hennes fyra och halva år som det inträffar: hon är en välsignat frisk unge, den äldsta. De här bacillerna kommer från Göteborg och jag vill inte ha dem.