I won't operate for anybody but you

Nytestar att vara en effektiv jobbmaskin. Har föresatt mig att bli klar med min översättning om två veckor (bankkontot vrålar okvädingsord åt mig) och trots att det betyder ett tempo som är ungefär en fjärdedel av vad jag förmådde när jag hade möjlighet att arbeta hur mycket jag ville, är det också mer än en fördubbling av den mördande sega takt jag tvingats hålla det senaste året.

Har jag stött på i jobbet idag

Aktivitet och energi har som alltid en synergetisk effekt på varann, så samtidigt som jag fått upp ångan i översättandet får jag hela tiden en massa å! det måste jag blogga om! i skallen. Det gäller nu att inte falla till föga för den lockelsen, utan bara stå på (två sidor kvar av mitt dagspensum; dem klipper jag när jag hämtat Lille George men innan jag hämtar Julflickan och åker med henne till stan för att handla present åt morgondagens födelsedagskamrat; och överkursen blir ett arbetspass ikväll när barna lagt sig).

Därför bjuder jag nu på en liten inblick i min hjärna från ett tillfälle då den var glad som en heliumballong utan snöre. Ur anteckningsblocket:

Det är ju terapeutiskt detta drickande. Hon frågade hur det känns att sjunga men det intressanta är att veta hur det känns att vara berusad. Att försöka skriva nånting på en snusdosa som dels är fullskriven och dels är av plast så att en bläckpenna inte fäster. Det är frustrerande dels därför att jag inte kan uttrycka det jag vill säga och dels inte har nånting att säga.

(Men håll med om, k. läsare, att jag kan formulera detta ingenting med en väldig massa ord.) Och så läs det här, det är kul!