lovin' (every) spoonful

För ett tag sen skrev jag lite om lökar. Just exakt nu fick jag se att det dråsar blötsnö från ovan. Den är så tyngd av vetskapen om att den inte kommer att bli liggande vit när den magplaskar i marken att den inte ens orkar dansa i natriumlampornas balsalar, trots att vardagsorkanen bjuder upp på ett minst sagt pockande maner. Nå, lökar var det ju:


Den här fantastiska skeden la vännen Cornsilk fram på bordet när hon serverade oss dessert en gång. Jag hade, och har fortfarande inte, sett nånting liknande i bestickväg. Skeden har förstås en historia, men om Cornsilk vill berätta den får hon göra det med egna ord. Just nu är jag nöjd med att kunna bereda mina k. läsare njutningen att få se ett så genomvackert föremål. Vilken lycka att få formge ett sånt! Lägg inte minst märke till hur ett blastblad böjer sig kring skaftet.

Syltad rödlök

Skiva 2 stora rödlökar tunt. Lägg dem i en varm kastrull. Slå över 1 dl rött vin och 2 dl flytande honung. Låt koka tills löken blivit seg. Smaka av med salt och vitpeppar.

Smakar gudomligt. Passar sådär alldeles jättebra till exempelvis lilla söndagssteken. Eller till chèvre på kex. Eller vad man nu har för smakparningspreferenser.