majavi an de bugui an de buididpi

Mycket snart blir jag galen alldeles på riktigt. Lille George, som inte längre förefaller direkt sjuk men som uppenbarligen lider kolossalt av nåt annat, har nu grinat konstant två dar i sträck. Det kvittar vad man gör: inget duger. Hon ropar efter mamma men den ettordsmeningen rymmer så mycket att ingen mänska kan begripa allt, så även i min famn storgråter hon. Hela tiden. Av för och åt allt.

Jag har ett nästan gränslöst tålamod för denna min minsta gris, men nu håller jag på att få spader. Förmodligen får jag försöka se mig som väldigt lyckligt lottad som har så ognälliga barn, men just därför ter sig allt olidligt när nåt av dem för en gångs skull beklagar sig (spin control spin control). Jobbigt är det lik förbannat. Eventuella tips och goda råd mottas med gråtmild tacksamhet.

Men söta är de. Här fångade under en bråkdel av
dagens ungefär tjugotre glada Lille Georgesekunder.

Julflickan, som kan kommunicera sina behov verbalt, är glad och kör en variant på sin roliga historia: "Det var två tomater som skulle gå över vägen och den ena blev överkörd och då sa den andra! kom senap så går vi!" Och skrattkiknar. Jag skrattar jag med, för originalvitsen är ju så trist och meningslös att det tillhör de eviga gåtorna att årskull efter årskull med barn kan skratta åt nånting som så totalt saknar knorr.

Originalvits och originalvits förresten: på engelska är skämtet naturligtvis åtminstone lite skojigt. Även om man inte är så värst road själv förstår man rent intellektuellt att jo, det finns en ordlek här. Catch up/ketchup. Men i översättning? Alltihop faller ju plattare till marken än en chihuahua som just mött en ångvält.

Från mina ögon föll just dessa fjäll när jag var på väg in i nån gammal stenkyrka i nån irländsk stad vars namn undflyr mig men mycket väl skulle kunna vara Ballybrophy. Av okänd anledning tog sig min hjärna för att översätta det gamla menlösa lågstadieskämtet till engelska – och upptäckte att där ju faktiskt fanns en poäng!

Förmodligen har alla haft en sån insiktens stund. K. läsare: när, var och hur kom du på det roliga i ketchupvitsen?