Zoom bäng gloschamadosch

Den k. läsaren har säkert hört den roliga historien om den skeppsbrutne som lyckas ta sig i land på en alls icke öde ö där de andra skeppsbrutna, som redan varit där länge, är så trötta på varandras gamla vitsar att de numrerat dem; men rätt som det är säger nån en siffra som får dem allihop att knäcka sig av skratt, för den hade de inte hört förut.

I inte så liten utsträckning är det här en på prickenmetafor för ett långvarigt förhållande. Det mesta är 16, 48 och 37, och det kan man ju både kalla förutsägbarhet och trivsam trygghet. Fast ibland glimrar det till med 194 eller rentav 512, och då kan den här samkördheten vara en förutsättning för ett garv. Igår, vid fikat i älgtornet under gårdagens strilande svamppromenad, fick den bulltuggande maken ett flin i ögonvrån:

"Hörru – vad säger man till rådjursungen som man har korn på i kikarsiktet?"

Jag funderade några sekunder och brast ut i ett överraskat skratt*. "Ha ha, den var ju skitbra, kom du på den nu?"
"Jajamän!"

Fnissande skickade vi termosmuggen mellan oss och kände att det är skönt när det stämmer, när man drar åt samma håll Vi gillar samma stycken ju / vi kör med identiska smycken ju / har lika mycket tycken ju när man kan komma dragande med en 379 och ändå bli förstådd.

*Och vad är det man säger till rådjuret då? "Here's looking at you, kid", naturligtvis, och den k. läsaren förstår själv att "kid" ska uttalas på svenska, med tje-ljud och långt i, eftersom det ju var en liten Bambi det handlade om.