Gästbloggare: Lise

Den här blogganteckningen är skriven av min mentormamma tillika minstingens gudmor. Jag stryker andlös av mig skärmmössan medan jag läser hennes text en gång till. Den handlar om hennes dotter, och lillans gudsyster, Klara:

Tänk dig att vara nästan tre-och-ett-halvt-år och få din första egna kalasinbjudan.
Ditt eget namn skrivet på ett rött kort.
Din nya dagiskompis har bjudit dig.
Dagen efter sätter du dig direkt bredvid henne på samlingen.
Sedan räknar du dagarna till kalassöndagen och tittar om och om igen på det röda kortet.
Prins- och prinsesskalas.
Du får en klänning och köper paket.
Spännande att åka iväg.
I blomsteraffären väljer du den rosaste blomman.
Sedan är du där och gör precis som de andra barnen.
Följer efter och följer med.
Du har för första gången ett eget sammanhang.
Det är ditt kalas.
Mamma sitter bara där i en soffa och hör inte till.
Hennes hjärta blir alldeles ömt.

På väg – själv! –
uppför den okända, spännande trappan