Han kan ta sin förb... johannesört och stoppa den där solen inte skiner

Man tror det väl inte riktigt, men tycker ändå emellanåt att man har hört och sett allt. Det har man naturligtvis bara i det snäva avseendet att man givetvis har sett alla de sju grunddramerna; fast samtliga varianter och versioner av dem har man inte sett och kommer man aldrig att se.

Det här gäller såklart också musik.

När jag glad i hågen kickade igång "funktionen som alla talar om – tjänsten CrapStation" som Grattis! finns i min nya mobil, och laddade hem några gratislåtar för att testa, fann jag att tjänsten verkligen var lätt att använda. (Kriteriet på det: jag fick igång den utan att fråga nån. Faktiskt på första försöket.) De inledande låtarna på den kostnadsfritt nerladdade spellistan var väl hyfsade, men tredje melodin lät märkligt bekant I prefer the open landscape/To live down by the sea och efter några takter gick det upp för mig att detta faktiskt var en snodd låt, som man sa på den tiden ingen hade hört talas om cover: jodå, "Öppna landskap" var det.

Trivs bäst i öppna landskap

Men vaf…! Ska man aldrig slippa ifrån den där jä… U-u-uhhh nej, jag vill inte skriva det här Äsch, ni vet vem jag menar. Att texten var översatt till engelska och framfördes av nån sorts Irlandsbaserat we shall overcome-kooperativ skänkte alls inget försonande åt denna alla tiders fjärde värsta skitlåt.

Mobilen, den nya, är fin och rar. Min avsikt med den var i nån mån att bli lite mer à jour med den hippa världen utanför mitt huvud. Men ni ser ju: samma skit spelas där ute nu som när jag tappade greppet om vispopen då kring -83 ungefär. Vilket känns både befriande och tröstlöst att veta.