Men i Sveg är det verkligen inte roligt

Alla har vi väl ortnamn som vi fnissar åt för att de heter nånting löjligt. Var dessa platser ligger har man ingen aning om, och inte vill man veta det heller. Men om Ockelbo är en sån ort för mina k. läsare måste jag be er svälja skrattet och genast slå upp kartboken på Gästrikland. Just det: ett av de landskap som man aldrig kommer ihåg när man ska försöka räkna upp alla tjugofyra. Där ligger Ockelbo, och dit är det verkligen värt att fara.

Jaså, varför det då? frågar sig den blaserade charterturisten som hellre väljer en all inclusive till Mauritius. Tja, Ockelbo kanske har lite svårt att konkurrera med Mauritius, men det beror i så fall mest på att de inte spelar på samma plan. De är liksom lite svårt att jämföra. Seså, åk till Ockelbo först, så kan ni ta Mauritius sen.

Sen några år finns i Ockelbo det storslagna, ständigt växande projektet Wij trädgårdar. Ett visst trädgårdsintresse är kanske ett krav för största möjliga behållning av ett besök här, och jag tänker inte säga så mycket om trädgårdsanläggningen här och nu. Istället blir det bilder från en av de tuffaste konstutställningar jag sett på länge.



I Valsverket, som ligger precis i anslutning till Wij trädgårdar, ställde när vi var där glaskonstnären Kjell Engman ut. Själva glasskapelserna var väl inte riktigt i min smak, men det var däremot kontrasten mellan den sträva, hårda interiören i verket och det sköra glaset i de klara färger som konstnären valt. Tillsammans med ljudsättningen blev helheten en häftig upplevelse.







Resten av resan lyssnade vi på Hjälphunden rycker ut som Amanda köpte i den enorma och enormt inspirerande konsthantverksbutiken på Wij. Hon älskar verkligen denna skiva, som lyckligtvis även är rätt bra i föräldraöron. Man pallar sex–sju genomlyssningar i sträck utan att tycka det är särskilt jobbigt. Och grodan är kul och tacksam att imitera. Ihop – uuut – isaar!