2007-07-21

Han hade säkert en Nokia

På vardagspromenad nyligen tog vi en extrasväng runt ett järnverk nära oss, stannade till, tittade genom stängslet på aktiviteterna som pågick i områdets utkant. Där är mycket vackert: mellan kokiller, göt, industrispår och högar med skrot växer vildblommor och här och var gamla träd. Alltsammans ger intrycket av en liksom mänsklig fabrik, av en verksamhet som sker i naturens takt och som inte mejar ner allt i sin väg i effektivitetens namn. Säkert är det skenet mer eller mindre bedrägligt, men jag tycker likafullt om att strosa där och titta; har alltid gjort.

Mänsklig touch

Den här gången sysslade några arbetare med att lyfta över skrot med en magnetförsedd lyftkran till skopan på en stor traktor. Jag lyfte upp äldsta dottern på höften för att hon skulle se bättre och tillsammans beundrade vi lyftkranen, traktorns jätteskopa, de tunga skrotklumparna. När skopan var fylld körde traktorföraren iväg och lämpade över skrotet till en annan hög. På tillbakavägen log han mot oss utanför stängslet och vinkade.

Treåttalftåringen blev lika blyg som förtjust och gömde ansiktet mot min hals. Jag fick lyfta hennes arm och svarsvinka för oss båda. Och med ens blev jag så alldeles väldigt glad över den där gesten. Traktorföraren hade absolut inte behövt vinka. Det fanns i själv verket inget som helst skäl för honom att göra det – det var inte ens nån vi kände. Men det faktum att han ändå ägnade ett par sekunder åt den lilla men oändligt stora gesten var precis en sån sak som då och då ger mig en mer hoppfull syn på folk och på mänskligheten i stort. Alla mina medmänniskor är inte pod people (inte ens iPod people faktiskt). Det finns fortfarande de – ja det finns i själva verket gott om dem – som tycker det ger nånting att vinka åt ett obekant litet barn som tittar på en traktor och en lyftkran.

Killen i traktorn tänkte sannolikt inte i de här banorna när han vinkade åt min lilla dotter. Sannolikt skulle han baxna en aning om han visste sig vara föremål för såna funderingar. Nå, men då får han väl vara försiktig med vem han vinkar till framgent.