and for that, I'll bake you a cake

En gammal vän, låt oss kalla honom doktor Bing, framhöll idag att varje förevändning att fira nånting bör gripas i flykten.

"Då blir du nöjd över att höra att vi firade en av äldsta dotterns namnsdagar häromdan", sa jag.
"Ja, det var fint."
"Och din egen har ju namnsdag om några dar", konverserade jag vidare.
"Va? Har hon?" sa doktor Bing (inte mållös, men paff).
"Javisst."
"Hur kan du veta det?"

K. dr Bing: Personer som har namnsdag i fruntimmersveckan vet man liksom automagiskt när de har namnsdag. Alltnog: kakbaket sköttes av maken, som dessvärre råkade få ett strömavbrott mitt i smeten, så att säga. Första försöket resulterade i många minuters munterhet från min sida:

Begreppet "döbakt" har fått en ny definition

Andra försöket blev till denna stiliga tårta, som med sitt karamellfärgsrosa inre, sin kulörta strössel och sin fyllning av bland annat nötkräm föll även namnsdagsbarnet i smaken. Att hallonen ska bilda bokstäver kan ingen mänska se, men inget annat än min minst sagt bristfälliga hallonkalligrafi (hallografi? halligrafi? hallihallågrafi?) kan lastas för detta.

Kvalar in i klassen "tårtor"

Med två födelsedagar och fem namnsdagar för bara småttingarna i familjen blir det ju i snitt ett festtillfälle var femtioandra dag. Vi undrar oroligt om den yngsta kommer att hata oss och behöva gå många år i terapi för att hon bara har två förnamn och inte, som sin äldre syster, tre. Men vi tänker inte nämna nånting om det självmant, utan låtsas in i det längsta som om det regnar. Kanske upptäcker hon det aldrig.