Kom å kom, kom, kommentera
Senaste tiden har det influtit en del glädjande och/eller roande reaktioner på Miss Gillettes förehavanden. En som är rädd för ormar har blivit så inspirerad att h*n nu som bäst går och grunnar på ett lämpligt namn på en egen blogg, och har dessutom skickat den här fina bilden på sin äkta hälfts barndomstapet:
En som inte längre har nån husvagn säger att h*n kände sig urdum för att h*n inte fattade telefonsamtalet i en av blogganteckningarna. Kära husvagnsfri: sluta genast med det! Det är ju så uppenbart att i stort sett ingen annan än jag ska fatta exakt vad som sas då; det är inte meningen, för händelsen kräver djupkännedom om många år av mitt liv och den besitter i princip bara jag själv. Ändå var det en så omstörtande sak som skedde där och då att jag var tvungen att ha med den i nån form. Det blev alltså en smärtsam förlust formulerad som ett absurdistiskt telefonsamtal. Vare nog sagt.
Även Bettan har hört av sig: Skickar med en bild på en kompis till våra kannor, eller kanske det är en rival till min lila. Din kanna kanske hellre vill ha denna heta röda än min svalt lila? Det får man troligtvis aldrig veta.
Vidare säger en med dubbelt boende i annan galax så här: Impad först och främst över initiativet, att inte bara vända ut och in på dessa livets häpnadsväckande dagar ... utan dessutom i tron att någon annan vill dela detta. Fram för denna tilltro till människorna ... Den där smäktande Calvadosaftonen i Rouen är ju precis så dimmigt och glasklart beskriven som vemhelst kunde önska. Om någon hört talas om "Calvados Pays D´auge" så är det inte i samma utsträckning troligt att de känner till "Calvados Pedo". mais oui, je ne regrette rien...
Bäste kapten Zoom: App app app – jag har aldrig sagt att det var i Rouen som den där calvan ångade så våt och villig. Kanske väcker min skildring av min upplevelse nåt minne hos dig av en liknande. Se där en hedersbetygelse som värmer nästan lika gott som äppelbrännvin.
<< Home