Me and I

Narcissus syntes inte till i fuktdiset mellan de morgontröga träden, men en ung ängsull såg sig spörjande om efter en vän. Överallt uråldriga stenar, multnande trä, mörkgröna barr på håglösa grenar. Och så mossa: mossa som envetet höljde allting i den där gröna uniformen som kvävde alla tankar. Till slut böjde ängsullen sitt tunga huvud och lät blicken förlora sig i bilden av den andre där i den svartblanka gölen. En norrgök gol sitt ledmotiv.

Och jag, jag såg allt det där, men jag visste ju att jag inte kunde trösta henne, så jag sa inget. Jag kunde också ha tagit en bild, men eftersom du, kära läsare, ändå inte skulle ha sett det jag såg gick jag förbi utan att stanna. Och när jag kommit runt nästa krök i vägen hade jag göken öster om mig.