... ska vi rida på en gris

"Det finns ingen bebis inbokad på den här flighten", säger kvinnan bakom disken och jag, som har haft på känn att jag skulle få höra nånting i den stilen, blir inte stressad eftersom jag åkt ut till flygplatsen i löjligt god tid. Istället donar jag med den återförslutbara vätskepåsen och alla mina småpytsar med flytande, krämiga eller geléartade substanser om vardera max 100 ml medan bebisbokningen ordnas upp.

"Tvåhundrafemtio kronor tack", säger kvinnan till slut. Jag har fått veta i förväg att det kostar att ha med sig en bebis, trots att bebisen inte får nån egen flygstol, så nu frågar jag medan jag plockar fram sedlarna:
"Vad är det egentligen man betalar för?"
"Eskorten", svarar kvinnan med ett tonfall som antyder att det borde jag verkligen begripa själv.
"Eskorten?" säger jag med ett tonfall som antyder att det gör jag verkligen inte.
"Ja – du skickar ju bebisen ensam på flyget!"

Men det gör jag ju faktiskt inte alls, och den här gången blir det palaver med dem i Östersund innan allt slutligen är utrett. Då är jag å andra sidan incheckad och klar. Och bebisavgiften visar sig vara futtiga hundrafemton kronor. Men fortfarande undrar jag ju:
"Vad är det egentligen man betalar för?"
"Ja du. Säg det."

Platsen vi fått visar sig vara belägen precis bredvid en av motorerna.