Nåt att reflektera över

Maken stod och bläddrade i ännu en av de trädgårdstidningar som tycks föröka sig genom självpollinering här i huset.


– Alla dessa människor som skapar sig trädgårdsrum för att de vill ha nånstans att sitta och reflektera! Kolla här!

Jag tittade lydigt på fotot av en sirlig, lagom (säkert fusk-)patinerad trädgårdssoffa omgiven av frodig grönska och prunkande blomster. Det såg verkligen väldigt kontemplationsvänligt ut.

– Hon kommer ju inte att kunna tänka en enda tanke till slut där. Så fort hon slår sig ner i sitt trädgårdsrum och ser sig omkring kommer hon att bli skitstressad. "De där vissna pionerna måste klippas bort nu genast, innan de går i frö! Men usch så schersminen spretar, det ser ju inte alls harmoniskt ut från det här hållet. Fy, det är alger i fågelbadet, jag måste skura rent det så att de små pippifåglarna vill komma hit och bada. Näej, har knölklockan spritt sig ända hit! Faaaan ska det verkligen inte gå att utrota jävelskapet!"

Det låg onekligen nåt i det han sa. För finns det nånstans där jag har så svårt att sitta still som i min egen trädgård? Jag tror faktiskt inte det. Jag rensar och pysslar och donar men när jag utmattad och bentrött och fullt beredd att äntligen få njuta & reflektera sjunker ner på nån av de sittplatser som vi har ställt i ordning, ja då får jag ofelbart syn på ännu ett litet ogräs som jag inte kan låta bli, det kliar i fingrarna och jag måste dit och rycka upp det, och sen blir det såklart mer ogräs och sen kanske jag får ett ryck och lagar den där spaljén som varit trasig så länge, och sen kan det mycket väl hända att jag går ut i skogen och hämtar mig en lagom spänstig slypinne att stötta upp en sockerärt med som blivit för lång och tanig, och, ja, så där håller det på tills dagern knappt ger ledljus längre och jag är alldeles stelfrusen i de små solpaltor som passade utmärkt när det fortfarande var tjugosju plus.


– Nej, vad hon borde göra om hon verkligen vill tänka i fred är att gå och sätta sig i en industrilokal, avslutade maken sitt resonemang.

Jag kan inte annat än hålla med. Trädgårdstidningarna får börja komma på andra svepskäl för att placera en pitetsfullt renoverad trädgårdsmöbel i närheten av klängrosor och formklippta boxbom i konstrostade gjutjärnsbyttor. Snyggt är det onekligen, men vilsamt? Hädanefter lär jag gripas av ett akut stressanfall varje gång jag får syn på en sån där trädgårdsmiljö. Ge mig ett schysst industrirum istället, eller en avstressande plätt ruderatmark, tack!