your gay apparel

Jöhöpp – då har man fått årets dos av julklappar som själva marscherar in i säcken, av majskolvar som poppar sig automagiskt och av kolibrier som dansar kosackdans. Man har konstaterat att man med åren faktiskt lärt sig hålla tempot i alapapapapapapapapapadiapp alapapi papi papi och man har än en gång undrat om det verkligen finns en fågel som heter "aracua" på riktigt. Nytt för i år är att man har gågglat på detta och funnit svar: ja. Och nej.

I Sydamerika finns det gott om spräcklig chachalaca (Ortalis guttata), ett släkte som tillhör familjen hockohöns. (Hockohöns! Det låter väl kul!) Aracua, Ortalis araucuan, har tidigare räknats som en egen art, men anses numera vara en varietet av O. guttata. I Surinam kallas fågeln för wakago, eftersom den säger ungefär så. Men tvärtemot linslusen som skakar hand med både Kallanka och hans kamerastativ är det en skygg typ som man sällan ser. Vilket tycks stämma, för det är hart när omöjligt att hitta nån vettig bild på O. araucuan. Här är en O. guttata i alla fall; de är snarlika, men O. araucuan har faktiskt en samling röda fjädrar på huvudet – dock mer kotlettkamning än punk.

Att en scen där Kallanka pepprar pippin med kulspruta men blir galen när den ändå överlever är bortklippt på grund av överdriven våldsamhet har mina små efterforskningar lärt mig, men varför den timida aracuan har fått larma och göra sig till varenda julafton i ett halvt sekel återstår ännu att ta reda på. Fast det får bli ett annat år; nu känner jag att jag måste spela Trivial Pursuit igen. (Ha ha.) God jul, k. läsare!