2011-12-23

I'm comin' after you

De slösar i alla fall inte med ström, nordkoreanerna.

Min kunskap om omvärlden är sannerligen godtycklig, men när Kim Jong Il gick och dog (om det nu var han: det finns omständigheter som tyder på att det kan ha varit en lookalike som dikterat i hans ställe i många år) var jag osedvanligt uppdaterad om Nordkorea och hade alla rätt i Svenskans quiz och sådär. Ibland hampar det sig ju så att en rad saker konvergerar på ett nästan nostradamiskt sätt. För min del just nu: har alldeles nyss översatt en koreansk roman – visserligen sydkoreansk, men eftersom Korea har varit ett odelat rike mycket länge finns fortfarande stora likheter mellan nord och syd.

Inblicken i några koreanska människors tillvaro i "min" roman öppnade förstås mina ögon och höll upp dörren för mer av samma slag. När Inget att avundas. Vardagsliv i Nordkorea (Nothing to Envy – Ordinary Lives in North Korea, till svenskan av Emeli André och Camilla Jacobsson) vinkade åt mig på bibblan var det precis den jag ville läsa fastän jag inte visste det förrän jag såg den. Jag hade nog trott att denna dokumentärbok skulle vara lite mer hårdtuggad, men Inget att avundas är snitsigt upplagd, min själ – en riktig sträckläsare. Författaren och journalisten Barbara Demick har under tio års tid lärt känna nordkoreaner som hoppat av till Sydkorea. Deras berättelser och fakta om Nordkorea i olika skeden av landets historia från och med Koreakriget flätar hon skickligt samman på ett sätt som gör resultatet romanlikt. Och hur det nu går till så lyckas hon undvika att alltihop blir ohjälpligt deprimerande. Inget att avundas är faktiskt en ganska hoppingivande bok (avhoppingivande, ha ha).

Och om något ville jag ju läsa ännu mer om Korea, vilket såklart inte undgick Maken.* Att Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman fanns hade inte undgått mig; den kändes som ett rätt självklart val efter Inget att avundas. Jag har faktiskt bara hunnit halvvägs än så länge, men den får vara med här ändå. Även detta är en slukarbok. Den börjar med att legendariska sydkoreanska filmstjärnan Madame Choi blir kidnappad av Kim Jong Il, och berättelsen om henne interfolieras med en rapport från författarnas hårdbevakade resa i Nordkorea och med fakta, alldeles som Inget att avundas. Men till skillnad från Demick, som inriktar sig på nordkoreanska förhållanden, använder Bärtås och Ekman helljuset och belyser både ett större historiskt och ett bredare globalpolitiskt spann. Med Demicks bok i pinfärskt minne måste jag säga att den trots sin relativa saklighet jämförelsevis ter sig nästan lite svartvit i vissa avseenden. Bärtås/Ekman ger en mer nyanserad bakgrund, bland annat till hur förhållandena var på den koreanska halvön när den japanska ockupationen upphörde och delningen skedde. Här får man veta betydligt mer om hur övriga världen har agerat genom decennierna. Bärtås/Ekman har däremot inte fått komma till tals med några nordkoreaner, så det perspektivet saknas. Därför kompletterar de bägge böckerna varann bra.

Kanske fortsätter jag läsa böcker om Korea efter Alla monster … Det finns en minst sagt gedigen litteraturlista i den, så det är bara att välja. Utvecklingen i Nordkorea kommer jag definitivt att följa med intresse – och viss bävan.

*Faktum är att han måste ha uppfattat detta på telepatisk väg, för när vi firade julafton dan före dan före dan hade han redan hunnit beställa boken, få hem den och hålla den undangömd ett tag. Det är ju precis såna julklappar jag skulle vilja köpa till honom: när han kommer på att han önskar sig en grej, så ligger den redan i klappsäcken.