such cold distress

Mäh! Vad är det här egentligen? Vad gör myndigheterna? Snöstorm precis hela dan idag igen! Mitt tålamod befinner sig på den nivån att jag hördes grumsa dovt imorse.

"Aprilväder", sa Maken.
Mummel mummel, knorrade jag. "Gärna för det – om det bara bleve majväder i april sen. Och juniväder i maj, och så juliväder i juni för då skulle det för en gångs skull vara varmt på midsommar."
"Fast helst juliväder i juli", tyckte Maken.
"Nej, augustiväder i juli och augusti för det är det bästa sommarvädret, och sen septemberväder i oktober och november och oktoberväder i december. Och sen kan vi ta februariväder i januari och februari."
"Bra, då kan du ju ge myndigheterna det direktivet så att de slipper stå så handfallna som de bevisligen gör. Nu när det inte finns några bönder längre har ju bondepraktikan upphört att gälla och ingen tycks minnas riktigt hur årstiderna egentligen ska vara."


Medan jag grunnade på vilket departement man lämpligen borde hänvända sig till i denna sak pulsade jag ut och tog ner ett par av de lakan jag hängde på strecket i förrgår. I vanliga fall brukar jag låta dem hänga tills de torkat, hur lång tid det än tar (det blir enbart problematiskt om allting är rentvättat och vikt eftersom utrymmet i linnelådor och klädskåp då tryter), men idag tryckte den lilla antropomorfen i mig fram trynet och ömkade det insnöade sänglinnet. Som den k. läsaren ser har det blåst besvärande hårt vilket fått lakanen att kränga sig runt klyporna istället för fogligt att låta sig betvingas av dem; dessutom hade det kommit så mycket snö att de inte längre hade frigång över marken.

Väldigt falkögda k. läsare undrar väl vad det i anarkistkulörer färgsatta föremålet i bollträdets grenverk är. Ett ögonblick så går vi närmre:



Det går inte att urskilja, men på locket – som är vänt mot tittaren – står det US MAIL i relief. Efter tiden i Kalifornien var jag hopplöst förälskad i dessa postlådor och deras fiffiga röda flagga. Den lilla semaforen kan användas som meddelande av både brevbärare och adressat: om lådans ägare vill att brevis (som säkerligen i nåt distrikt nånstans i nåt land på jorden måste heta Vita) ska ta med sig försändelser h*n vill ha postade fäller h*n upp flaggan, och då fäller brevbärarn ner den när adressen passeras. Är lådan istället tom vid utbärningsturens början fäller den postverksanställde upp flaggan ifall nånting stoppas i den. Det är så finurligt som aldrig det.

Mycket mindre finurlig tycker jag inte man är när man som jag hittat på att klämma upp lådan i ett träd och använda den som förvaring åt planteringsspadar, sekatörer, kultivatorer och vämjeligt stinkande rådjursäcklande medel, alltså sånt som man behöver stup i kvarten och måste ha lätt tillgängligt, fast ändå i skydd för väder och vind. Fast som det ser ut idag tappar man nästan tron på att 2009 års odlingssäsong nånsin kommer igång. Nog för att isrosor slår ut helt utan skötsel, men lite variation vill jag ändå utbe mig om.