she had a dream about the king of Sweden

Den k. läsaren har säkerligen noterat att jag är inne på nästa roman av Jenny Diski, nämligen den tunna lilla Rainforest. Boken fick jag gratis med posten av en generös mänska nånstans i Frankrike. Överst i traven av böcker som jag Tänkt Börja På Snart* ligger Steinbecks Of Mice and Men som en givmild kanadeniska tillsänt mig.

Så yrvaken i tillvaron är ju inte mina k. läsare att de inte hajar att detta handlar om en av de bokbytarorganisationer som finns numera. Om folk fordom hade svårt att få tag i och råd med böcker, brottas dagens läsande konsumister med det motsatta bekymret. Sälja böcker till antikvariat går inte längre, såvida det inte handlar om sällsynta volymer. Många välgörenhetsorganisationer betackar sig för bokdonationer. Vad gör då vi som ryggmärgsogillar att slänga böcker? Vi som vill att våra böcker ska få komma till nån som uppskattar dem?

Vi kan Bookcrossa, till exempel. Själv har jag dock inte fastnat för den metoden: man ska hålla på och märka böckerna och registrera dem och skicka kommentarer om var man lämnar och hittar dem samt vad man tycker om dem. Nejnejnejnejnej. På tok för meckigt. Dessutom ska man ha en ofattbar tur för att råka på en bok man verkligen vill läsa.**

De senaste tre åren har alternativet BookMooch funnits. Här lägger man upp en lista över de böcker man vill ge bort. Tillsammans med alla andra medlemmars listor utgör den en databas där man enkelt kan söka efter titlar man önskar sig. Finns titlarna inte lägger man upp en önskelista och hoppas på att nån förr eller senare skänker den bok man söker. För varje bok man lägger upp får man ett visst antal poäng; för skickade böcker likaså, och även för att man bekräftar att böckerna verkligen kommit fram. Att tigga böcker kostar förstås ett visst antal poäng. Både tiggande- och sändningspoängen beror på hur långt bort tiggaren bor från givaren.

Det här låter kanske också krångligt, men det finns färdigformulerade meddelanden för alla åtgärder och allting är jättetydligt: KLICKA HÄR OM DU VILL TIGGA TILL DIG DEN HÄR BOKEN och VAR HYGGLIG OCH KLICKA HÄR NÄR BOKEN KOMMIT FRAM, och så vidare. Allt meddelas via mejl. Inte ens jag kan tycka att det är jobbigt.

De nackdelar jag kan se är att det för oss latoxar kan kännas bökigt att slå in böckerna, skriva rätt adress och se till att få dem på lådan. Dessutom går det inte att skicka försändelser billigt från Sverige. Många länder har ytfrakt, men det alternativet finns inte här längre. Om man väljer att skicka till alla länder kan det alltså gå på en hundring att bli kvitt en stor och tung bok. Men på sin medlemssida kan man välja att enbart skicka inom sitt eget land, eller att be boktiggarna fråga ifall man vill skicka en viss bok till just deras land. Då kan man avgöra från fall till fall hur dyrt det ska få bli.

Än så länge tycks det vara relativt få svenskar med i BookMooch. Engelskspråkig litteratur går därför bäst, fast man kan såklart lägga upp en hiskelig massa böcker på svenska om man har en kasse stående som man vill bli av med. Man samlar ju poäng redan genom att bjuda ut sina böcker, så man behöver strängt taget inte ha skickat en enda bok för att kunna tigga böcker av andra.

Testa, vettja! Medlemskap kostar inget. Även om snubben som driver BookMooch på heltid med egna medel ber att få en donation då och då är detta helt frivilligt. Jag föreslår att mina k. läsare går och tittar hur det hela ser ut – själv ska jag lägga upp ett par deckare av Mo Hayder. Dem kan ni ju moocha av mig om ni går med.

*Noteras bör att jag anlägger ett kosmiskt perspektiv när jag här använder ordet "snart".
**Jag har i och för sig bevittnat just en sån sällspord händelse en gång när Lillis gudfar på ett museum fann precis en bok som han hade planer på att skaffa, men det får nog kallas för det flitigt anlitade undantaget, ni vet det som bekräftar regeln.