all through the iron season

Fjärilslätt vilade det på snön, så sent som häromdan, så det måste ha klamrat sig fast in i det längsta vid sin kvist innan det släppte taget, och kanske då kände att äntligen. Smärtan mellan sina ådror kan det inte dölja. Men än minns det hur det var att vara ett blad: jovisst! ännu är det ett blad. Och här, i mitt minne och mina ögon: alltid.