Mindre Sidney, mer Bruno
Ord: jag lider brist på. Brist på tillförlitliga. Men bilder har jag många så många
en del inuti, andra som går att visa
Se här: de här: från Pilane på Tjörn.
Urgammalt kulturlandskap. De snaggade nässelruggarnavisar att får har betat här i årtusenden.
(Foto taget genom Knut Wolds Pilane sten)
Nyare kultur skvallrar om förekomsten av ensentida civilisation. Man har uppenbarligen sökt stärka
eller kanske spåra sina band bakåt i tidevarven
genom att sätta sina egna avtryck bland de gamla.
(Hanneke Beaumont)
Är vattnet badbart? Ger avstampet luft under kjorteln?Är nagellacket rättvisemärkt? (Viktor Korneev)
Julflickan med fågelflickan (Bird) som trots sina vingar inteter sig särskilt fri (ännu?): hon saknar nämligen ögon.
(Laura Ford)
Att ströva mellan skulpturerna och dryfta konstverken med Julflickan var spännande. Fri från i stort sett all den förhandskunskap som jag själv hunnit förvärva kan hon föra ett samtal helt befriat från förväntade och trötta synpunkter och tolkningar. Faktiskt vill jag hävda att hon var den som gjorde bäst ifrån sig vid diskussionen, om det nu ska koras nån vinnare nån måste vara bäst och nån måste vara sämst! Min förnumstighet och didaktik mot hennes ofiltrerade nolldioptriska konstsyn. Blå är de, hennes ögon.
Det som lockat dit mig var denna trebenta Buddha. Monumental och fullkomligt introvert stod han på huvud – sitt eget huvud –och var så envetet omöjligt närvarande. (Zhang Huan)
Trebent. Och trepanerad?
Har man internationell megakonst på matbordet är manliksom lite förmer. Inte vilken fårskalle som helst.
Kvalitetskontrollerat av Miss Gillette klockan 19:05 (klicka på klockslaget så får du en länk till just den här anteckningen)
10 Comments:
Rackarns, du hann före. Det är ju blott en sjöbris härifrån, jag skäms över att jag inte masat mig (och mina barn) dit.
Stellan: Jag vet, jag tänkte kontakta dig dan innan för att fråga var man skulle luncha. Fast sen blev det försent och jag hann inte och varför hämtar inte min RSS-läsare Salt längre? Du måste ha bytt adress och jag har varit för stressad för att fatta.
Men beträffande Pilane så var det barnas mormor som uppmärksammade mig på det ity hon är om sig och kring sig. Hon sa att det måste ske den gångna helgen för sen var det slut för säsongen. Men en annan av besökarna i fårhagen sa till sin följeslagare att det var sista helgen som det kostade inträde (futtiga fyrtiolappen -- det var det absolut värt) och att man nu kan titta på skulpturerna alldeles gratis. Bra för dig! Åk absolut dit och se dem. Glöm inte fikakorg.
Jag lider brist på kunskap/förståelse för märkliga konstverk. Här i stan ska det röstas (fast inte av "svenska folket" utan av Expertiiiiis)fram ett nytt som ska stå framför bibblan. Alla tre var lika märkliga i mina ögon... Fast - vi slapp pinoccio.
bloggblad: De här konstverken var inte så konstiga, tycker jag. De flesta var föreställande, några klassiskt bildsköna. Sen är det min bestämda mening att man inte ska behöva "kunna" nåt om ett konstverk. OM man gillar det så gillar man det och man behöver inte motivera varför. Gillar man det inte så gör man inte det. Svårare än så är det inte. Att läsa lite om hur konstnären tänkt kan öppna ögonen för sånt man annars inte skulle ha tänkt på eller uppskattat, men det ska man -- som sagt -- inte behöva om man inte vill. De gustibus non est disputandum.
Fin fårskalle där! Ser ut som dom som gär här hemma.
dieva: Vad får era kolla på för konst då? Har de några favvokonstnärer? :-)
Fast... foten och trefotingen... men ok, om jag får en bra förklaring. Jag är så trist att jag vill förstå saker innan jag kan njuta av dem.
Fick veta (om våra tre tävlingsgrejer) att "gubben som ligger och tittar i ett hål i gatan" föreställer en kvinna som söker i kunskapens källa... ok... det kan jag gå med på.
Att trasslet av järnrör på en pinne är "kunskapens moln som sänker sig över folket"... näe... det blir inte intressantare.
Alltså: jag vet att jag är en tråkmåns när det gäller installationer och statyer. Målningar och textil är jag mer öppen inför.
bloggblad: Jag har ingen förklaring till den trebenta Buddhan. Jag läste i broschren att konstnären rest mycket i Tibet och samlat fragment av Buddhastatyer som kineserna förstört under kulturrevolutionen och sen gjort konstverk med utgångspunkt från dem. Eftersom jag går loss på tibetanernas situation gör den upplysningen att jag på förhand vill tolka konstnärens samtliga verk välvilligt/tycka om dem. Fast egentligen ska ju inte det behöva spela in när man möter konstverket.
Och inte behöver man gilla alla sorters konst heller. Själv fixar jag inte lyrik, till exempel. Eller hur, Nilsson?
Men vad säger du - ingen lyrik över huvud taget?
Det finns antagligen mer lyrik som jag inte tycker om än det finns lyrik som jag tycker om, men jag blir ändå lite förvånad inför ditt uttalande. Finns det inte en enda svängig rimmad vers, en elegant hexameter, en lustig krumelur, en potent centrallyrisk sanning, en haiku som fått Miss Gillettes gillande?
annannan: Nej, alltså, det där är ju vad jag envist hävdar om mig själv: att jag inte läser lyrik. Sen visar det sig att jag ideligen gör det i alla fall. Rubrikens Bruno är till exempel K Öijer som jag tycker är en störtskön snubbe.
Detta att jag brukar beskriva mig som en som inte läser lyrik är snarare ett försök att sätta fingret på mitt kynne: jag är inte den eftersinnande typen utan vill rusa sta och göra så många saker som möjligt på samma gång, med resultat att jag ofta hafsar och slarvar mig igenom folk och händelser som jag borde ha ägnat betydligt större uppmärksamhet.
Fast eftersom det finns undantag i det första fallet gör det det antagligen, eller förhoppningsvis, i det andra också. Just i den här perioden, till exempel, är jag nog faktiskt mer mottaglig för poesi än annars.
Skicka en kommentar
<< Home