Gotland i mobild, del I

Dan efter framkomsten var jag med Gudinnan och red. Barbacka på fjording. I tre timmar. Tre år efter närmast föregående ridtillfälle. Detta vettlösa tilltag följdes av nio dars träningsvärk: en synnerligen nitisk dito som avverkade en muskel eller muskelgrupp i sänder vilket gjorde att mina plågor blev varierade på ett väldigt spännande sätt. Lårens insidor sparades till sist: hemkommen till fastlandet igen kunde jag ligga i min egen säng och fortfarande få uppleva hur det stränade vid obetänksamma rörelser.

Roligt var det emellertid och värt sviterna. Jag har alltid föredragit stigbygellös ridning och barbacka är helt okej på så runda och fina ryggar som fjordingars.


Hundra kyrkor braverar Gotland med men hur många fik går det på var och en av dem? Fyra är min gissning. Helt allvarligt. Möjligen fler men absolut inte färre. Ändå valde vi att gå på Gula huset båda gångerna vi var inne i Visby. Utbudet varierar efter konditorns humör men besviker sannolikt aldrig. Godaste bullar vi nånsin smakat var dessa som saftiggjorts med mandelmassa och pimpats med saffran. Konditorn gnolade åt de enfaldiga turisterna och diskplockaren (gissningsvis son i huset) trotsade de av hans yttre skapade fördomarna genom att vara rikets mest verserade, belevade och behaglige slyngel alla kategorier. Jamenar det måste ju vara så eftersom det framgick tveklöst bara under den dialog som hann föras under det han plockade bort disken från bordet där vi just slagit oss ner.

Och så de där bullarna då, som sagt.


DBW är den något kryptiska förkortning som för tankarna till en östtysk bil och inte alls till en gotländsk botanisk trädgård. I De badande wännernas anläggning finns mycken inspiration att hämta. Inte främst i rosengården som jag mest betraktar som ögonfägnad. Men en liten sten- och grusodling i en vrå av trädgårn hemma blev jag sugen på.

Denna sommar kan man företa en liten bildande fotvandring mellan tjugo numrerade skyltar i den botaniska trädgården. Skyltarna illustreras av varsin av Linné beskriven samt i den svenska floran vanligt förekommande växt. Maken lyckades hitta två av skyltarna på det ändå tämligen begränsade området, men broschyrer florerade på flera ställen och hur de skyltförsedda växterna ser ut vet vi ju redan. Om daggkåpan visste Linné att förmäla att "Dess decoct blifwer undertiden brukadt af frillor, at winna det, som aldrig står att återfå" och om röllikan att "… Lima-boen brukar henne på öl, då han vill göra roligt gästabud" (båda ur Flora œconomica).

Man borde kanske läsa lite Linné för såväl nytta som nöje.