Hundarna brinner å hundarna brinner

Köruppehåll. Men köröl! Inget ölkör för mig ty jag körde. Körade gjorde vi dock inte trots att vi till slut blev femton sommarvackra sångarvänner. Bloggarvännen Bina bytte bort sin plats i skuggan mot min i solen. Hon är cool nog att sitta i strålfånget. Själv är jag för flamsig att parkeras på en uteservering såna heta kvällar.

"Jag ska be att få hallonhunden tack", sa jag till livströtta servitören. Han såg så ovillig-att-förstå ut att jag fick lust att stoppa en hundring innanför strumpebandet på honom. "Halloncollien alltså", förtydligade jag. "Den med citronmousse på."

Det kunde ha varit värre: det kunde ha varit en citronälg, en anrättning ej ovanlig på svenska menyer. Chokladmoose. Jordgubbsmoose. Citronmoose. Här slapp man åtminstone ett helt menageri på desserttallriken.

"Fast det ska kanske vara coulis. " Då log han faktiskt medhåll. Den tänkta sedeln mot hans lår gjorde kanske sitt ändå. "En liten coulis för mig då, tack", sa jag. "Nej förresten – vi är ju i Sverige. En mellancoulis är ju det enda rätta." Med en avmätt bugning avlägsnade sig servitören, förmodligen för att dra en lina florsocker inne i kallskänken innan han orkade återvända ut till det näsvisa fruntimret som satt och drack vatten hela kvällen (som det hette när vi sen gjorde upp notan) och bara inte kunde hålla inne med sina tykenheter.

Hjärnan dallrade som en underkokt strutsäggvita i ett lärkäggskal när vi alla plötsligt blev invallade till ståuppkomik medelst den sortens artiga vädjan som i denna jasägarnation är liktydig med tvångskommendering. Innan jag kunde med att åka hem fick jag genomlida två komiker jag aldrig hade hört talas om (men varav jag måste ha sett den ene eftersom han var med i filmen G på den tiden det begav sig). Det drevs en hel del med tevereklam, skämt jag bara inte kunde skratta åt eftersom jag aldrig sett reklaminslagen ifråga. Det var nåt om rätt glas och bågar och så var det om en bindgalen underskön kvinna som dyrkar kossor. Nej, jag vet verkligen inte om jag tycker att standarden på svensk ståkomedi är nåt vidare.

Fast upplivad av aftonen blev jag. Ännu mer taggad inför körupptakten i slutet av augusti. Det är ju bara en sommar dit.