Halvfina hägringar

Akinfejev liknar Leonardo DiCaprio. Elmander liknar min kusin som ung. Petter Hansson liknar Håkan Mild. Mellberg liknar en lurvig Arn. Zhirkov liknar en filmskådis jag inte kommer på namnet på. Alla liknar nån annan. Med tiden blir det tröttsamt att ständigt spela den boll man uppfunnit åt sig själv, så man slappnar av och liknar mer och mer sig själv för varje dag. Det kan vara jobbigt för omvärlden men är väldigt vilsamt för en själv.*



Nachostallriken liknar likgiltighet. P-kaffet i mitt ölglas liknar varm Baileys. Anfallsspelet liknar en plan. Planen liknar tyget till en jättelik grönrandig tröja. Svenskarnas spel liknar bollett. Hopspringningarna liknar bollibompa. Trängseln framför det svenska målet liknar nordkoreanska flagguppvisningar. Stämningen på krogen liknar uppgivenhet. Gräsfläckarna på spelarnas kläder liknar nåt deras morsor inte skulle ha velat tvätta bort. Det svenskarna gör i 41:a minuten liknar nästan lagspel. Ryska laget liknar tio fingrar förbundna av smidiga gummiband. Svenskarnas reaktion när de får bollen liknar förvåning. Straffområdesmarkeringen ovanifrån liknar en kaukasisk kritcirkel. Marcus Allbäck liknar en räddningsplanka. Zlatans läppfladder i ultrarapid liknar lidande. Den rysk-svenska närstriden i 84:e minuten börjar likna kärlek banne mig. Kim Källström gör nåt som liknar sista halmstrået. Matchen liknar ingenting. Uttalet av orden i den ryska nationalsången liknar nonsenssvenska.

*Agatha Christie. Och "boll" ska givetvis vara "roll".