I wanna be Kate

Lilla brynjan engagerade mer än förhandstippat. Av jessika fick jag ett finfint kombinationstips som jag inte lyckats klämma fram själv. Litet garderobsrafs gav följande resultat som ju faktiskt är tillräckligt påklätt även för svalka som den som råder för tillfället.


Ovänner av bloggning kan mala mången säck präktig rågsikt med hjälp av allt vatten de nu får på sin kvarn: tocken navelrunkande narcissism! se hur bloggosfären alltmer blir en blobbosfär i den cyberrymd som borde få vara stjärnklar! Men titta närmare på bilden! Vad är det Miss Gillette håller i handen?

Ett tefat, hon håller i ett litet glastefat med nånting svartbrunt på. Det ser fermenterat ut: med tanke på kärlet ligger det nära till hands att gissa på te. Detta stämmer emellertid inte.

Makarna Smeden och Sjöfågeln beredde oss lika stor som oförberedd glädje igår genom att dimpa in på hemväg från Långt Norrut. (De gör det då och då eftersom de hör till den extremt glesa skara som faktiskt alldeles på allvar har vägarna förbi här ibland.) Igår fick de mat och vi fick i gengäld ett tjusigt paket med påskriften arame. Konstiga födoämnen intresserar ju mig: tyvärr hamnar de ofta i skafferiet på obestämd tid (vilket i praktiken betyder icke tidsbegränsad livstid) och den trista trenden vill jag bryta. Därför snodde jag ihop en liten sjögräsrätt till lunch idag Se, så enkelt det är att laga en sjögräsrätt!

Arameimpro

Blötlägg önskad mängd sjögräs en kvart, krama ur och skölj av. Mjukstek strimlad och lök, morotzucchini i smaklös olja med några droppar sesamolja. Blanda i sjögräset och strössla över sesamfrön efter smak och tycke. Smaksätt med japansk risvinäger och fisksås tills önskad smakbalans uppnåtts.

Gott, tyckte jag. Intressant, tyckte Maken, fast uppgraderade till: Okej, fast blir ingen favorit. Resten av aramen lär i alla fall inte bli långlivad i skafferiet.