Och i Hova finns en byst av honom

Vaknar i tystnad.

Från ett av våra rum i flygeln vi bodde i.

Nej förresten: döttrarna är vakna. Det krävdes ett par sena upptäcktsfärder innan den annars spjälsängssovande lille George kunde förmås att ligga och småningom även somna – nåt hon inte fattat vitsen med över huvud taget – men när hon väl sover gör hon det stenhårt, och den lilla tycks ha utgjort en trygghet för Julflickan som annars aldrig ligger kvar i egen säng en hel natt.

Nu hade systrarna uppenbarligen sovit gott tillsammans i de hopskjutna sängarna. Med storasyster som anförare är de uppe och donar.

"Jag ska i alla fall klä på mig, här ligger kläderna i den här väskan!"
"Ja-a!"
"Ska vi ta av dig blöjan så du får vara pigga grisen*?"
"Nä-ä!"
"Men oj, vi ska ju inte borsta förrän efter frukosten … men det var bra att du tog fram tandborstarna!"

Världens förmodligen tålmodigaste katta.

Ruskar liv i Maken för att han ska få höra också. Vi lyssnar och myser en lång stund. Den spännande främmande omgivningen håller tjejerna tillfreds och det kommenterar jag.

"Jag är helt tillfreds", mumlar Maken, "förutom att jag är kissnödig."
"Jag med! Ändå kissade jag ju igår", säger jag och menar på kvällen, innan jag la mig.
"Jag kissar varje dag, men det bara kommer tillbaka", berättar Maken.
"Vad konstigt. Om inte primärvården vore så överlastad borde man ju egentligen söka för en sån grej."
"Ingen idé", suckar Maken, "jag är kroniker."

Stoltare än den stoltaste fjällskivling!

Senare samma dag: Julflickan rider. Alldeles själv, utan att "ledaren" håller i tygeln, rider hon i tjugo minuter på det vita islandsstoet Svala. Det är längsta ridturen hittills och, verkar det, den bästa.

Turistsäsongen har inte kommit igång än och de båda unga tjejerna som jobbar på hästgården har all tid i världen. De lär Julflickan – och mig! – att maskrosstjälkar krullar sig vackert när man strimlar och lägger dem i vatten. Lille George bidrar med att pluppa i stenar som vi kallar u-båtar. Men sen tar hon ett blommande ogräs och lägger i vattenhinken och säger Båt. Hon har fått pröva på att bara sitta i sadeln men är betänksam.

Nya älsklingsleken. Roar fortfarande, även på hemmaplan.

En bättre början kunde majsemestern knappast ha fått. Julflickan sörjer över att behöva lämna hästgården och jag beklagar det också en smula: hade gärna tagit mig en ridtur själv. Men i slutet av nästa delsträcka väntar nåt jag ser fram mot: min gamla hemstad Varberg och min gamla vän Stallbästisen. Kanske blir det en anteckning om det också här i sinom tid.

* "Klockan tio, vem är vaken? Pigga grisen springer naken!" Favvocitatet ur Tick-tack av Lena Andersson, en störtcharmig bok som man kan läsa antingen man har småbarn eller ej. När vi tar av Lille Goerge blöjan säger vi Ska du vara pigga grisen en stund! och då skriar hon av fröjd och rusar runt runt många varv på övervåningen.