baby baby, this is your lunch

Jag har blivit utmanad! Kast med litet kylskåp! Lappkast med litet kylskåp! Lapskojs i litet kylskåp! Nej nej nej: lapskojs hittar man aldrig i vårt. Egentligen: varför inte? Det vet jag faktiskt inte; jag har de ljuvaste minnen av lapskojs vilket jag har ätit en säger en gång, nämligen i Bergen 1982 när jag var så kär i en fullkomligt heltokig och alldeles alldeles underbar örebroare som man bara kan bli när man är kär på riktigt för första gången. Kanske är det därför: lapskojs skulle ju aldrig vara detsamma nånsin mer om jag inte åt den i sällskap med just honom just där och då, och det ögonblicket är ju faktiskt förbi för alltid.


Här är vår kyl/fryspelare. Den är av det slovenska märket Gorenje och kallas därför – fantasilöst nog – för Göran. Här visas han i ett lite aptitligare skimmer än i verkligheten, men strax går vi in på pornivå. Notera dock först att det är tämligen rent i sextonmånadersbebishöjd på kylen. Man tröttnar nämligen så småningom på att det dräller kylskåpsmagneter i hela huset. Dessutom läste maken en notis om ett barn som hade svalt två stycken magneter, vilka hade dragits till varann genom tarmväggarna och skavt hål på dessa så att ungen varit nära att kola vippen. Vill man ju helst förebygga.

Detta låter som kommet ur djupet av Miss Gillettes hjärta, men är faktiskt saxat ur nån veckoblaska. Alltså måste det finnas minst en människa här i världen som känner som jag!

Fölungen är världens första klonade häst.

Detta genialiska konstverk skickade Julflickans gudföräldrar när hon var nyfödd. Titta noga: det är två ord (varje vykort är två bokstäver). Korten kom med posten ett och ett och det tog några dar innan vi begrep vad som var i danande.

Ett par recept som jag rivit ur nån tidning, Ics Buffé efter vad det ser ut, men ännu inte testlagat. Förr satte jag genast in alla recept som verkade bra i min receptpärm, vilket betyder att denna innehåller en stor mängd recept jag aldrig lagat. Numera provlagar jag allting först och bara det som är tillräckligt gott och/eller enkelt får vara med i pärmen. (Däremot har det uppstått en gigantisk hög med recept som ska prövas …)

Komagneterna är från Kanada. Texterna på dem lyder, från vänster till höger: Royal Canadian Cow courageously standing on guard; Common Cow relaxing after a stressful day in the field; One small step for Cow, one giant leap for Cowkind. Jag var i Vancouver 1999 och de hade nån sorts kodille där då.

Tvenne alster, ett av vardera av mina döttrar. Överst har Julflickan ritat av sin mamma och under ser man Lille Georges allra första teckning, från 15 oktober ifjol.

Här ser man mitt inskick till "citronen" i tidningen Vi. (På max 25 ord fick en insändarskribent gnälla loss i varje nummer. Min minidrapa var förstås född på förekommen anledning.)

Bredvid: en ballerina som Julflickan har klippt ut med förbluffande precision. Herregud, hon är ju inte många månader över fyra bast! Dessutom är det ett litet porträtt av Cecilia i filmen om Arn. "Det är hennes vän. Men han är inte så söt."

Senast sparade alstret av Julflickans hand. Det föreställer bland annat en häst som heter Mumin.