Skogstokig

Jag tjatar ju mycket om skogen: att jag gillar att tomta omkring i den, och springa i den när det är kolsvart ute, och gå och snusa på den (snusa i den är mer makens grej). Tack vare uppehåll i det evinnerliga pölandet – gårdagen bjöd rentav på en stunds sneda strålar som orkade upp till trädtopparna från den just sjunkande solen – har jag kommenderat ut hela familjen på skogsaktivitet två dar i rad nu.

Julflickan blir själaglad när man kommer till nåt spännande ställe där hon kan klättra och låtsas allt möjligt, Lille George blir lycklig av att titta på sin storasyster, och det kexpaket som maken hittade i jackfickan idag gjorde att bägge orkade hem utan gnäll. Ibland räcker en kinkfri skogspromenad för att jag ska känna mig relativt lyckad som förälder. Innebär det att jag har för låga ambitioner?

Då får jag väl spela på toto, då.

Nybyggarsamhälle på avgrundens rand

Om det finns nån mossa som heter fjädermossa

så måste det vara den här