it leads you straight out of time

I fredags gav min remiss till logopeden äntligen utdelning. Det blev ett sonderande första besök där jag fick redogöra för min röstkollaps och bestämma mig för om jag ville gå ett antal sessioner hos logopeden i fråga.

Som alltid när man väl sitter där hos läkaren var det inget direkt fel på rösten – längre. Men under mer än fyra månader gick jag omkring och lät som ett gammalt containervrak och trodde att jag aldrig mer skulle kunna ta en ton. Eller låta som nån som inte alls har missbrukat whisky, heroin och nikotin i kopiösa mängder. Eller försöka mig på att överrösta en viskande hasselmus utan att få ont i halsen.

Vad det var som utlöste röstkollapsen vet jag precis. Varför rösten blev bra igen framemot sensommaren vet jag däremot inte, men jag har ju gått omkring och haft mina teorier. Nu frågade jag logopeden om det kan vara så att en stämbandsskada kan ha psykiska orsaker. Jag hade väntat mig att få en skeptisk blick och ett hur menar du då? till svar, men jag hann knappt prata till frågetecken innan logopeden började nicka. Självklart.

Den som har ångest eller är hårt stressad djupandas ju inte precis, sa hon. I det tillståndet andas man så grunt att det är som om man knappt befinner sig i sin kropp över huvud taget. Nej, tänkte jag. Man vill ju inte vara där alls då. Och, fortsatte hon, andningen är röstens källa.

Jag som har gått och skojat om det där för maken: Idag kunde jag sjunga ganska bra – nu ska du se att förtiårskrisen är över snart. Javisst, har han sagt. Det hänger säkert ihop …

Nej, det gör inte jag heller. Men min kris och rösthaveriet tycks ju ha ett konkret fysiskt samband. Och eftersom jag tycker det kan vara en poäng att få bättre koll på hur kroppen fungerar i olika situationer sa jag att jag gärna vill gå några gånger hos logopeden. Det blir ytterligare några månaders väntetid tills en behandlingslucka uppstår, och under tiden har jag fått i läxa att känna efter vad kroppen gör när jag sjunger och hur det känns. Inte så lätt att sätta fingret på och att formulera, misstänker jag. Men jag har ju gott om tid.