Kastad handske upphittad

Trulsa har, förutom att inspirera till förrförra blogganteckningen, utmanat mig på önskningar. Det finns regler att rätta sig efter – man ska önska sju saker, och man ska motivera varför, och dessutom ska man utmana sju andra på samma sak – men vad är väl regler om inte nåt man kan strunta i om det passar en.

Det har tagit mig lite tid att anta utmaningen, och det beror helt enkelt på att jag inte har kunnat komma på nånting att skriva upp på listan. Eller: givetvis finns det sånt jag önskar mig. Men i de allra flesta fall är det saker som jag själv kan påverka, exempelvis att jag önskar att min k. make bättre ska förstå hur högt jag värdesätter honom och det han gör och är. Det duger liksom inte att gå omkring och önska sånt: det är ju bara att göra.

På den materiella sidan finns det däremot nästan ingenting jag verkligen önskar mig. Prylar har jag så det räcker och blir över, och jag vill inte ens vinna en miljon eller sju, för i stort sett allt jag vill ha kan jag redan nu införskaffa (som den vakna k. läsaren genast fattar sitter jag inte och suktar efter att äga privata jetplan, Hokkaido eller ens en villa i Enskede). Sånt är följaktligen inte heller nån idé att jag önskar mig: det är ju bara att köpa.

Vad gäller sånt som fred på jorden och liknande önskningar blir det svårare. Jag säger som Thåström: Är vi verkligen säkra på det / att det värsta av allt är krig? Jag menar: ta Tibet, till exempel. Där är det inte krig. Detta hindrar dock inte att det sen ett halvt sekel pågår en systematisk men till demokratiska åtgärder förklädd etnisk rensning av den ursprungliga tibetanska befolkningen, livsstilen och traditionerna. Resten av världen har inget att erinra: där är ju inget krig. Och det här är självklart inte det enda exemplet på skenfred. Så nej, det kan jag inte önska mig heller.

Men till slut kom jag på nånting ändå.

I nederländskan finns bokstaven IJ (gement: ij). Det är en vokal bestående av ett i och ett j i oupplöslig förening. IJ står på y:ets plats i alfabetet och är enligt min källa Man Thursday "väl egentligen bara ett nederländskt envist sätt att skriva y". Och det är min önskning: att ett I och ett J som jag känner till ska tillhopa gå och bilda nånting nytt, ett Y med trema – eller med tremulando kanske.

Ja ja ja, den här anteckningen är lite intern. Det får ni leva med. Det, liksom att min lista är rumphuggen på sex punkter, att ingen motivering är bifogad dess enda punkt samt att jag inte tänker utmana sju andra bloggare i den här grenen. Jo, nu vet jag: jag utmanar den som känner sig kapabel till det att tota ihop en ännu kortare lista än min!