What about Livingstone

Till min oförställda häpnad kom jag på en vits* på amerikanska imorse:

"What's the perfect gift for the philosopher's kid?"
"?"
"Play-Doh."

*När jag bildgooglar ser jag att jag inte är den enda som kommit på samma ordlek, vilket jag väl inte riktigt trodde heller. Men jag kom banne mig på den oberoende av nån annan.


Annat som har utmärkt denna dag är att den gavs mig som hel och obruten arbetsdag, vilket kändes oerhört konstigt och ovant men outsägligt skönt. Jag hann med jobbet så bra att jag även gav mig själv lov att gå en promenad i regnet som höll på att sabba den fluffiga snö som hade fallit tidigare idag. Blött halt slaskigt svettigt, men Frankrikekonserten i öronen och frisk luft i lungorna och väldigt välbehövligt. Borde promenera varje dag nu när jag är för bekväm för att löpträna (för kallt och/eller för blött, om det inte är för mörkt alltså). Se så – säg åt mig att göra det! Var på mig! Ge er inte!

Efter den fläskexercisen lagade vi äntligen Annas vårrullar. Det var inte så bökigt som jag hade befarat, och gott blev det ju naturligtvis. Kalles sås (står i kommentarerna till anteckningen med receptet) rörde vi också ihop; den blev stark och god. Det är ju kul att laga mat. Jag glömmer det ibland, förblindad som jag är av det ständiga tvånget att hitta på nåt som båda barnen äter och som går fort att joxa till.