Words don't come easy

"Satan!" har det hänt att fyraåringen utbrustit.
"Säg inte satan, gumman! Du kan säga attans istället." (Vad ska folk tro om hennes föräldrar, typ.)

Dessa båda ord har ältats i min hjärnas skvaltkvarn och en dag funderar jag högt för maken:
"Tror inte du att attans kan vara ett anagram för satan? Fonetiskt i alla fall? Ett slags noaord för den svordomen?"
Det håller maken med om är en icke orimlig teori. Han hämtar Gösta Bergman*, slår upp, börjar bläddra. Blir tvärtyst, som man ju alltid blir av Bergman. (Se där en bok man mycket väl skulle kunna ta med till en öde ö.) Och maken skulle väl inte vara maken om han inte försökte sätta mig på det hala Ska vi kasta prick på ungbjörken långt därborta? Hur många smörgåshopp kan du få med den här stenen? Han testar isabellfärgad och kan inte riktigt dölja sin missräkning över mitt tveklösa drottning Isabella och så vidare (fast repar sig en smula när jag visar mig inte ha hört den mindre gångbara men mera troliga förklaringen, enligt vilken det rätteligen borde heta Isebelfärgad). Tyst igen, mera blädder. Sedan:

"Vet du vad enkannerligen betyder?"
"Ja, det gör jag – numera. Förut använde jag det fel men jag blev slagen på fingrarna för det på mejllistan e för ett par år sen. I synnerhet, betyder det."

Maken tillstår att detta är en ur den blygsamma antologi** av glosor han inte till fullo behärskar. Ordet är avlett av verbet enkanna, läser han, som har sin motsvarighet i det isländska einkanna: utvälja. "Hör här: Enkannerlig är därför från början en som bör utväljas. Adjektivet torde numera vara helt ur bruk. Då är det väl på tiden att det tas i bruk igen?"
Jag kan inte annat än instämma. Det kan väl hända att de flesta inte går omkring och aktivt saknar ett adjektiv som beskriver en som bör utväljas, men när det nu finns ett vore det ju förnämligt behändigt att faktiskt använda det. "Vilken tröja ska jag ta till de här byxorna, älskling?" "Den röda är typ enkannerlig, den äger ju fett."

En enkannerlig kanna

För mycket är aldrig nog har Per Gessle skaldat, och vad beträffar ordbanken är ju detta en ytterst tillämplig liten maxim.

*Gösta Bergman: Ord med historia
**Antologi här i sin ursprungliga och ordagranna betydelse, som är samling av blommor.