Golden brown, texture like sun

Jag är verkligen så himla förtjust i min kör. De där två måndagstimmarna – som ibland, om jag har tur, kan dra ut på tiden lite – gör mig i stort sett alltid alldeles galet uppåt. Nu när rösten verkar ha repat sig finns dessutom ett inslag av tacksamhet i det hela: ett det var nära ögat.

Ikväll hade jag tagit med fika, eftersom J:h:a och jag har börjat tycka att det rent sociala inslaget i denna körverksamhet är på tok för klent. Hennes förra körledare var mycket noga med att även rasterna skulle vara trivsamma, eftersom man sjunger bättre ihop om man trivs ihop. Den teorin tror jag ohämmat på. Det märktes om inte annat i Frankrike, när alla umgicks hela tiden och blev så oerhört mycket mer som en helhet. Som en … kör.

Det här är en av kakorna jag bakade. Det är svårt att avgöra om den är mer lättbakad än god eller tvärtom. Om nån ber kan jag meddela receptet på apelsinchokladkakan också, den var nog nästan ännu grymmare; har faktiskt inte smakat på den själv (är fortfarande lite för stressad överlag för att kunna äta ordentligt, och sötsaker lockar inte alls).

Kokoskaka

Smörj en form med löstagbar kant (sisådär 21 cm i diameter). "Bröa" formen med kokosflingor. Vispa ihop 3 ägg med 2 dl strösocker. Tillsätt 125 g smält smör/margarin och 3 dl kokosflingor. Rör ner en blandning av 2,5 dl vetemjöl, 4 msk kakao, 1,5 tsk bakpulver och 1,5 tsk vaniljsocker. Rör smeten slät, häll i formen och grädda knappt 18 minuter i 175 grader.