Panerad ost, nån?

Fortfarande trött i ben och hjärna for jag till en helt annan del av stan och tittade till mina barn (som var måttligt intresserade) och sen tillbaka till centrum, och när jag legat och blivit lite kär i Al Gore när han pratade miljö så klokt och sexigt* i teve var det kväll och vi stod på tvåan och titta! där är det ju, Prag! och smack rakt innanför ingången sträckte det långlånga långbordet ut sig, uttöjt som en kavlad kakdeg mellan horder av bloggare och hangarounds. Det blev en fulländad bloggträff. Att träffa samma människor som föregående dag kändes logiskt: nu gavs tillfälle att fördjupa kontakterna. Och dessutom fanns ju flera dittills alldeles okända personer – jag erkänner redan nu att jag inte antecknade alla som var med, men IT-mamman vill jag gärna nämna, och så en snygging som inte riktigt hade fattat att han var Trulsas pojkvän förrän alla vi andra kom med supraledande frågor och kommentarer. Titta vad historiskt – där och då blev dom ihop på riktigt.

Tidigt under kvällen. Ordning och reda. Full koll.

Senare: ännu skönare stämning. Något mindre koll kanske.

"Nääej, inte är väl vi ihop inte! ... eller?"

Park skulle alla till sen, men inte jag och maken: vi stannade på 7:ans gatukök på Vasagatan. Det måste man ju! De gör Sveriges, ja förmodligen världens, godaste milkshake. Man kan välja mellan ett tjugotal smaker och även kombinera själv hur man vill. När jag jobbade i restaurangsvängen hamnade man påfallande ofta här när allting annat hade stängt och man ändå inte ville gå hem. En gång medkånkade sällskapet en hel hink (ja, vanlig plasthink) med bål från förfesten. Måste ha varit nåt särskilt med den om den var värd att släpas med i ett halvt dygn (vad vet jag inte, för jag drack inte själv på den tiden). Nattamat, och alltid alltid milkshake.

Efter detta återstod visserligen en hel del av fredagskvällen, men för den k. läsarens vidkommande är det ridå här. Nån måtta får det ändå vara!

Inte samhällets, men väl krogens, stöttepelare

*Sexigt här i bemärkelsen intressant, aptitligt, icke vanmaktsframkallande (som så ofta är fallet när folk ska förklara att och varför människan är i full färd med att förändra sina egna livsvillkor radikalt).