Mellanspel med menyer

Sen vart det plötsligt fredag och omgruppering, fast först skulle det köpas presenter och vi visste knappt var vi befann oss ens. Jag ringde Serenissima och frågade vart vi skulle gå för att kunna handla.

"Var bor ni?"
"Vet inte, i Kortedala nånstans."
"Vilken del av Kortedala?"
"Ingen aning."
"Hmm. Det finns ett område med gator som har namn som dagar, Helgdagsgatan till exempel –"
"Just det, den bor vi på."
"Skojar du? Där bor ju min sångpedagog. Då går ni …"

Se, det var ju inte så svårt. Men jag säger bara det: taxi är en bra grej.

En musisk matbjuderska är hon

Tungt nerlastade landade vi i tamburen hos Serenissima, som flyttat upp till översta våningen med utsikt över en park i och runt vilken ett par av mina riktigt betydande relationer har utspelat sig. De har dock varit knutna till huskropparna som utgör de båda andra av parkens tre omgivande sidor: den här sidan var ny för mig, och jag kunde stå där uppe på hennes balkong och blicka ut över … ett smärre hav av trädkronor som skymmer det mesta av den enorma gräsytan där nere.

Hotellet där vi nu skulle flytta in var det dyraste jag hittills har bott på. Ändå fick vi vänta mer än en timme på att städet skulle bli klart: "Det har varit fullbelagt inatt." Oj då. Ja det måste ju ha kommit som en överraskning. Vila fötterna fick vi göra medan vi åt buffélunch på en kina.

"Kung" låter förstås lite kinesiskt, men "Gustaf"?