Zip-a-dee-doo-dah, zip-a-dee-ay!

Jomän. Så här började dagen:

Skrivet helt utan visk-visk, ledtrådar eller annan hjälp.
Om tretton dar fyller hon fyra.

Sen fortsatte den på samma glädjefnattiga sätt för att mot kvällen kulminera i det oerhörda att jag på körövningen kunde sjunga igen. Mitt vanliga omfång klarade jag förstås inte, men jag kunde hänga med i det mesta vi gjorde. Hoppas nu bara inte det blir bakslag så att jag inte kan prata alls imorron peppar peppar ta i trä