Hjälp! Jag hinner inte med

Medan jag smeker tvättskum över bilen i det synnerligen passande gråvädret tänker jag tillbaka till Göteborg: Intentionen var egentligen att blogga fortlöpande där, men moses i vassen vad mycket komponenter och faktorer och bollar i luften och järn i häcken full vi hade hela tiden, och så min ovana vid laptopens njuggt tilltagna tangentbord som gör att det tar mig tre timmar att knappa in femtio ord. Då längtar jag hem till tangenter som knattrar ordentligt och som sitter där de ska. Nämligen här:

Översättarhelena, Frun, En annan sida, Promemorian, Trulsa

Självklart blev det mer socialt och mer väta efter räkmackan (som för mitt vidkommande förresten var en sallad, räklös). En flickvän besågs och godkändes med förtjusning. Ett kaffe befikades. En skål med några illvilligt goda kexoida tilltugg beplundrades. Minglet stod högt i tak kring översättarmontrarna, där Helena och Lotten dök upp igen fast omsvidade till nästan oigenkännlig elegans. Men när fötterna tröttnade på trampståendet gick maken och jag till Makadam där vi begåvades med dansk körsbärslikör (båda) och en av förlagets böcker (jag). Puststunden med vår guddotters mor i den aftontomma montern var vederkvickande: så till den grad att fru förläggaren lyckades lirka med oss till Parkbaren trots min okarakteristiska motsträvighet.

Bloggblad har knåpat. Gissa hennes intresse!

Om man betalar extra får man

snyggare mugg med färgfläckar på

Ett kärt möte blev det på Park, men förutom det och två ypperliga groggar blandade av den exemplariskt korrekta personalen hände mest det att luften gick ur mig. Eller: låt oss kalla det nervarvning. Efter proviantering på snuskigt dyra Domus Avenyn gick taxin hem till våra nattvärdar.