Banka anka

I startgroparna inför färden till årets bokmässa. Packning: det senaste decenniet eller så har jag kämpat offensivt, ja aggressivt, mot mitt kontrollbehov och är på god väg att vinna kriget, men packningen packningen, den sista bastionen packningen, den återstår att erövra. Eller rättare: att släppa ifrån mig. I flera dagar före större resor (= vad som helst som inbegriper övernattning för hela familjen) är jag virrig darrig stirrig, och vilken vånda innan det sista picket har packats: förutom de ordentligt organiserade väskorna åt var och en är det alltid fem miljoner just-det-ja-pryttlar som ofelbart slängs in som det faller sig i skuffen baksätet fotbrunnarna på mittkonsolen hatthyllan instrumentpanelen.

Ingen lättnad kan vara större än den som bor i min suck när jag äntligen svänger ut från uppfarten och ger åt eventuellt kvarglömda persedlar fanden.

Och nu kan jag rekommendera läsning av Lena Anderssons Duck City. Satir när den är som, tja, näst bäst. Eller läs nåt annat av henne, för all del, hon är vass.

Nu drar vi!