Inte en enda kaja, märkligt nog

Sistlidna helg har varit årets fågelräkningsperiod för kreti, pleti, alla och envar. Det är Sveriges ornitologiska förening som vill ha hjälp med att räkna våra vanligaste fåglar, och då tar man allmänheten till hjälp.
Jag är ju verkligen ingen talare, och sannerligen ingen fågelskådare heller; däremot grips jag emellanåt av en stark vilja att vara till nytta och ta mitt ansvar, så nu kände jag mig kallad. Jag gillar ju fåglar, och kvitt kvidevitt i trädgård och snår är ju så trivsamt, och om jag nu kan göra en insats för dessa våra små varma, sjungande badmintonbollar så är det med tacksamhet jag drar mitt strå till stacken.

Fram med kikaren, alltså; klara, färdiga -- observera!
I några aplar i trädgården framför huset hänger tvenne fröautomater och trenne talgbollar. Där brukar talgoxarna fylla krävan. Har jag hittills trott. Vid närmare beskådan visade sig faunan vara betydligt rikare än så. Den lite otippade köldknäppen och det strålande solskenet gjorde också helgen till ett gyllene tillfälle att studera den vingade samvaron kring detta gående bord (både fröautomaterna och talgbollarna gungar i alla fall, vilket är mer än man kan säga om ett vanligt gående bord före, säg, lilla manasse). Och listan i blocket på köksbänken kom till min förtjusning och förvåning att omfatta såväl nötväcka, domherre och bofink som grönfink, gråsiska (möjligen även grönsiska, fast för en gröngöling som jag är de väldigt svåra att skilja åt) och en koltrasthona, alltså förutom talgoxarna och blåmesarna som jag ju visste frekventerar vårt hak.

Inte oväntat blev jag alldeles uppslukad av den här självpåtagna uppgiften. Det är verkligen så typiskt mig: att nästan vad det vara månde kan entusiasmera mig så till den grad att jag rusar iväg och skaffar material och utrustning som krävs för att idka ännu en ny hobby i raden. (Utom golf. Golf tyckte jag lyckligtvis bara var trist och poänglöst när jag prövade på.) Vilken hobby har jag inte haft? --- Nej, just det. Ni vet inte, för det finns ingen. Och jag skulle säkert ha börjat skåda fåglar också efter den här amatörräkningen om jag inte hade haft mina båda egna små pippigökar som äter upp all min tid. Nu kvittrar den ena att jag måste komma och ge henne frön, så vare nog för idag!