Ett liv och ett lik

"Du får uppdatera din blogg", sa maken. "Nu är det två fjärilar i källarfönstret."
Kvack, sa jag. Han hade hittat ett påfågelöga till precis utanför källardörren. Kanske hade den sett sin artfrände genom fönstret och ville in för att övervintra, den med.
Hur det nu var hann jag inte ner genast, och när jag kom till tvättstugan nästa gång befann sig nykomlingen i mitt lock med sockervatten. Dessvärre hade det mesta av vattnet dunstat bort, så den stackars fjärilen, som förstås varit svältfödd på näring och intet ont anande kastat sig över anrättningen, hade fastnat. Hårt. När jag försiktigt vickade på locket såg jag att snabeln var alldeles tilltygad, och själva fjärilen låg på sidan i klibbet, oförmögen att ta sig loss. Jag hällde på nytt vatten och väntade tills lösningen blivit tunnare innan jag lyfte upp patienten och lade den på ett papper. Nästa gång jag gick ronden hade den flyttat sig, men tycktes därefter ha avlidit av sina skador. Eller också hade den bara sådan slagsida av allt sockerkladd att den inte fömådde sitta upprätt; det kan jag faktiskt inte bedöma riktigt.
Ursprungliga fjärilen sitter dock på gardinen för tillfället. Och jag ska vara noga med att fylla på med vatten i hans sockerlock, så att inte han också blir som barnet i Utvandrarna som hittar grötfatet i boden och äter ihjäl sig.