well don't you know that other kids are starving in Japan

Måndag hela veckan blir det aldrig och inte sju torsdagar i veckan heller, men vissa veckor kan det faktiskt rada upp sig snudd på sju söndagar efter varann. Denna dag är en sån dag i en sån rad. Det tar på krafterna nåt kolossalt att fira helg så oändligt länge; tankarnas trögma överträffar rentav den vanliga, vardagliga. Därför blir det bagatellartad så kallad underhållning även idag. Hjärnstiltjen framför den storm av blixtrande laserslipade reflektioner som säkerligen följer bara det nån gång blir en arbetsdag igen utgörs av dessa observationer från matbutikens hyllor:

Är mina kunskaper om andra religioners matkultur pinsamt bristfälliga
när jag inte förstår hur en gelépudding kan vara halal… slaktad?

Jo, lite sinnes kan man allt bli när man läser vilka tillsatser som ingår.

I dagens näringsliv kan tydligen ingen nischning bli för snäv.
Själv skulle man väl ha tyckt att en tidskrift om cerealier vore
tämligen högspecialiserad, men bland fackfolk finns uppenbarligen
behov av en idétidskrift om cerealier. (Jag vet att texten syns tydligt
på bilden, men det är så fantastiskt att jag måste upprepa det.)