if you ask how I am then I'll just say inspired

Tillvaron gör en massa saker med mig, fast fel saker för att det riktigt ska gå att blogga om and just enough time for the night to pass by without warning Buggat har jag i alla fall gjort trots att jag inte kan (men jag kan när nån duktig för) och det gjorde mig alldeles lycklig. Det uppvägde nästan typiskheten i att jag missade Bort allt den här gången också. Men vi var i alla fall några som sjöng Ack Värmeland när livebandet hade gått av scenen på krogen sen.

Körkalas. Minst.

Det har vidare förevarit en solig söndag utan att ett enda litet skruttbråk uppstod ens barna sinsemellan eller ens vid matdags. Solen sken, alla var på skogspromenad med stor entusiasm och alla åt med god aptit det som ställdes på bordet. Klockan 19.20 somnade Lille George efter fyra och en halv minut i sin egen säng. En knapp timme senare sov även Julflickan. Inte ett knäpp hördes i huset. Det var en underlig, vidunderlig dag. Förundrade undrade maken och jag hur det gått till.

Lingonriset ska Julflickan ha att kanta ett fönster med till jul.

Regnat har det också gjort vilket kan vara jättekul det med. Apan plask. Apan blöt. Apan glad! Guskepris för tvättmaskinen: apan torr, varm och ren igen så småningom.

Och en annan som är så blasé att man måste iväg till
Långtbortistan för att tro att man har kul.

Idag är det den där lura sillendan. Vet ännu inte om jag blivit blåst. Mer än annars alltså: sen fornstora dar har jag en förening som heter Blåst men inte blond. Aprilskämt kan man läsa om hos Lotten, fast det som ter sig oemotståndligt i den här blogganteckningen är vad NSD-reportrarna säger när de ringer till Kuriren. Undvik att prata med mig de närmsta dagarna, för det uttrycket lär jag försöka tryffera alla samtal med så mycket det bara går och förmodligen bra mycket mer.