coffee and tea and the jivin' and me

Maken fyller år idag, men eftersom han inte är nån kanin blev han inte uppvaktad med BANAN och eftersom han inte är mycket för designpryttlar låg det inte heller en sån här i jättepaketet som Lille George gladeligt och grundligt bistod med öppnandet av.


Men jag, som ju enligt överenskommelse i förra blogganteckningen är en prylfixerad statusgalning, har sprungit sta och köpt en åt mig själv.

Vet ni vad det är, k. läsare? Ni som läser inredningsmagasin gör det garanterat. Ni andra: nere i tratten ligger det blöta, bruna, fermenterade växtdelar och ångar. Just det: en tesil. Blomman är själva silen och bladen utgör en liten trefotad skål där tebladen kan stå och drypa bäst de önskar. Jättepiffigt och jättepassande i mitt arbetsrum vars väggar målats ljusgröna och jättelämpligt med tanke på de kvantiteter te jag bälgar i mig när jag sitter just där (de står märkligt nog i omvänd proportion till den lockelse arbetet utövar på mig).

Jaha, fint. Då är allt som det ska, då?

Nja.

Silen silar det tallskogssusande* tevattnet lagom länge och det är givetvis en fröjd att lyfta över den greppvänliga och faktiskt alldeles småbarnssäkra blomman till dess lilla bladpall. För att inte tala om hur trivsamt men ändå trendigt det känns att sitta och snegla mellan datorskärmen och den lilla prydsamma gladgöraren som till på köpet doftar gott. Men sen ska det diskas ur också och då visar sig produkten rent ut sagt användarovänlig. Tebladen fastnar, ja kilar in sig i de smala silhålen och är stört omöjliga att få dän.** Man får nästan för sig att det är av illvilja tea strainer's got it in for me kanske är den förbannad över att jag slagit kokhett vatten över den, låtit den dra i skållande tebad: i vilket fall som helst låter den sig inte göras fri från de bruna små bladen vad jag än försöker med för redskap nej för svårt, jag klarar det inte kanske om jag ställde mig att peta ut dem ur ett hål i sänder men det

nej, det går ju liksom bort.


Fast tesilen borde gå att använda som en liten vas också. Om man fyller den med vatten kan man ju lägga stjälklösa blommor i den, en enda gerbera kanske eller en handfull med smärre blomster. Även om den är lite dysfunktionell är den likafullt grön.

*Tevatten ska inte koka upp: man ska ta kastrullen av plattan när det susar som en tallskog. Funkar med vattenkokare också, har empiriska undersökningar visat.

**Dän = bort i vissa dialekter, bland annat den som talas på just min vischa.