stone by stone they built it high

Cricket är naturligtvis mer utdraget, men det tog väl en sexton–sjutton timmar från start till dess att matchresultatet kunde summeras. Frånräknat ett visst inslag av läktarvåld får man nog ändå betrakta övningen som synnerligen givande. tack för nåden tack för ynnesten tack för ärligheten tack, ni

Här börjar minnesbilderna bli suddiga

Med en och en halv timmes sömn innanför angoralinnet och galopperande hjärtklappning tillbragte jag en overkligt klar förmiddag outside I can see the sun i nånting jag tyckte mig minnas kallas solsken (längesen sist). Jag tog det som ett tecken på att det var läge att ta det som ett tecken: ett gillande ljus gjöts över utvecklingen. Morgonens dubbla Treo comp-grogg fick småningom fotfäste och förberedelserna för middagssällskapet kunde återupptas. Jag märkte att bästa boten var att hålla sig i rörelse inte stanna upp inte sitta ner inte hejda sig.

Och kvällen blev formidabelt trevlig. Upptakt med glitterglögg (som inte får vara med på bild, för det var den inte tilräckligt god för) och fortsättning i en precis lagom avtrubbad relativ skärpa och efteråt ett kökskaos som inte ens vi bohemtyper har sett maken till på många goda år. Och jag var fortfarande förundrad över det som ägt rum så alldeles nyss and I realise that we need a shake-up och det genomsyrade hela huset, och det var fullmåne, och jag fingrade på min kind och jag var

jag var

jag var faktiskt lycklig.

Sen la jag mig i sängen och sov drömlöst totalt orörlig i precis åtta timmar, och när jag vaknade förstod jag med ens vad "utvilad" innebär and it's never too late for changing och då blev jag fnittrigt euforisk för det och släpade med mig glögg till den extra körövningen, och chilipraliner som man måste vara Riktig Karl för att uppskatta (ja: Riktig Karl kan man vara oavsett om man är man eller kvinna).

one life to live together Nytt kapitel.